Thaithai julkalender Dag 3

 

Vi tar Longboat till Hong island. Ute på vågorna fläktar det skönt och vattnet och himlen tävlar i blå nyanser. Skärgården här är topografiskt plötsligt och imponerande i variation och ögat har alltid något att vila på förutom horisonten. Efter 45 minuters färd saktar vi in och svänger in mot en smal passage innanför vilken det väntar en himmelsk lagun, vattnet är grunt, helt kristallklart, Mangroveträdens rötter letar sig ned i botten och kalkstensklipporna ramar in allting med nittiogradersvinklar rakt ner i vattnet. Grottor och håligheter sätter igång sagofantasin och våra röster ekar i den lilla lagunen. Vi hoppar i från båten och badar i det varma vattnet. Himmelskt skönt!

Sedan åker vi ut och tar ett varv runt ön innan vi sakta glider in mot stranden. Den mjölliknande sanden är ljus och sval, vi finner skugga under stora tunga grenars bladverk och fascineras snabbt av vattnets värme och fiskstimmen som oblygt beblandar sig med badande turister. De flesta i vattnet har på sig cyklop och snorkel och även om korallreven är förstörda av människans framfart här är Nemo och hans kompisar väldigt vackra. Jag ligger på gigantisk bastmatta som känns mer som plast än bast... jag läser om konst och andra världskriget. Dricker Chang, silar sand och plockar en stalaktitlikande sten med mig i väskan innan vi kliver på båten för återfärden.

Prinsessans residens glimmar på en udde innan Ao nang, som beryder just prinsessans vik, krabbor täcker klipporna nedanför där ett fåtal fiskare utan båt testar sin lycka. Kanoter paddlar förbi och vi smider likande planer. När vi kommer iland och hoppar av båten är det ebb och vattnet är säkert 35 grader varmt. Vi går de korta metrarna till hotellet och kastar oss i poolen för att få av oss sand och salt och hinna med ett dopp innan de mörka molnen gör allvar av sitt hot. Under taket på den öppna restaurangen vid poolen äter jag superstark soppa med räkor och råkar missta en chilifrukt för en tomat. Branden inombords är brutal, snoret sprutar och öronen kliar, efter lite mer mat och Chang går det ändå bra och vi överröstas av regnets bröl och fukt.

Efter maten tar alla en siesta, jag lägger mig med min tjocka bok på altanens soffa och lyssnar till dundret av tunga tropiska droppar mot plasttak och bara njuter. Direkt när det upphör åker jag och Prillan en moppe-tuktuk till en marknad som chauffören berättar är öppen. I 70 sprutar det från den blöta gatan och svalkar gott, den snälla killen låter oss handla och väntar under tiden på sitt flak. Marknaden är sval, mörk och folktom, väldigt skönt. Fokuset ligger på mat och vi är inte hungriga utan går igenom resten av stånden. Örhängen, klänningar och skor kommer med därifrån. På vägen tillbaka hoppar vi av lite tidigare och handlar mer kläder. Nu är näsan röd och Kents axlar ömma. Snart väntar middagsmys och kalla öl.

Jag och Kent promenerar disträa och missar de andra, men hinner hitta info om Gillhams och bestämmer oss för att dit ska vi!

Sedan blir det middag på en favvorestaurang, hur vi nu hunnit få en sån efter tre dagar. Jag köper hårblommor, vi går till en irländsk pub, får iskallt rödvin, inget är irländskt här förutom trubaduren som sjunger illa illa. Vi går vidare till en bar som blir vår favvobar, äntligen bra skiva med rock och ingen trubadur, sköna killar i baren tipsar om tatueringsstudior, vi dricker sprit. Blir ganska fulla, travar hemåt genom ett öde Ao nang. Väntar in alla i lobbyn, somnar skönt.

 

Kommentera här: