Vi ställer klockan på 7, går upp en halvtimma efter det. Äter frukost vid poolen, det har kommit mer folk nu. De har skivat upp den vackra Pittayan, men den är ju inte så spännande i smak så jag håller mig till min vanliga meny här. Ett vändstekt ägg med sallad, morot, lök, gurka och underbart solmogen tomat. Efter det två rostade lite mörkare skivor, med jordgubbssylt. Sedan två skivor ananas och två skivor vattenmelon. Ett glas juice, en kopp te. Det är gott. Saknar inte mörkt bröd, pålägg och havregrynsgröt ännu.

Jag och K ska åka iväg idag, inga mindre än våra grannar från hemma, de som bor i dörren mittemot oss till och med, de är här. På Klong Muang, nästa strand så att säga. Vi åker 25 minuter på en moppetuktuk in i skogen, in i små fattiga samhällen med kläder på tork, fallfärdiga hus, små stånd som säljer bensin i plastflaskor, bostäder med sophögar utanför. Men även rosa och gröna hus, stora resorts, kossor längs vägarna, och plötsligt står ett gäng elefanter på höger sida och inger lugn. Jag älskar att se de här mer ”äkta” områdena. Hade vi varit hungruga hade jag gärna stannat och bara pekat på nåt på nån kyffig restaurang här. Säkert supergott och hutlöst billigt.

Snart kommer vi fram till bommarna in till Sheraton Krabi. En kille öppnar utbommen och en annan öppnar inbommen nu när vi kommer. Grannen möter oss och berättar att han skulle precis skicka en liten golfbil att hämta oss vid bommen. Detta är ett femstjärnigt hotell med egen strand. Ingen av oss är vana vid såna miljöer och trots lyxigheten säger de att de trivdes bättre på sitt första boende, en enkel beachbungalow i Koh Lanta. Vi går ner till den mjölvita stranden och möter upp resten av familjen, de har två små barn och vi leker i vattnet hela dagen. Det blåser skönt vilket gör att det blir lite mer vågor och de flaggar orange för nån manet. Men vi ligger i några timmar utan sikte på maneter. Och det handlar inte om den farliga som ni i Sverige läste så mycket om.

Det är inte trångt på den långa stranden, man har många många kvadratmetrar för sig själv. Efter ett tag går vi upp till poolområdet, de är bara att lämna grejerna på solstolarna på stranden för hit kommer inga obehöriga. Om inte jag och K är obehöriga då... Det finns två stora pooler, den ena är gigantisk med vattenfall, nivåskillnader och krabbor på väggarna ur vilka det sprutar vatten. Det finns också en riktigt härlig poolbar, stolarna är i vattnet och vi simmar fram och beställer Chang och milkshakes. Sittflytandes på en sån här stol skulle man kunna slå ihjäl många timmar. Men en stor ödla lockar oss mot gräset och där finns även hängmattor mellan palmerna.

På en liten strandrestaurang köper jag en minibuddha för 20 Baht och vi äter god lunch. Sedan är det dags för havsdopp igen. Nu har lite kyligare strömmar flödat in. Men det är inte i närheten av kallt. Vi ligger i och plaskar eller i vattenbrynet och bara njuter. Jag peelar mig med den finkorniga sanden och barnen leker vilt och fritt. Krabborna har gjort stjärnformade mönster i sanden med sitt kryphål centrerat och det är dit de flyr när de känner vibrationerna av våra steg. Det blir dags för glasspaus i palmernas skugga och jag känner mig röd. Sedan kollar vi in ett femstjärnigt rum. På vägen dit genom det stora hotellområdet kollar vi på små små krabbor i ett mangroveträsks torra kant. De har alla en stor klo var som de stillsamt vajar med som en hälsning.

Hotellrummet är fint med mysig grön utsikt och espressomaskin. Vi tar en öl på balkongen innan vi åker pimpad Lexusvan tillbaka till Ao Nang. Riktigt coola bussar med extra allt.
Brösten och axlarna lyser röda efter duschen och vi hinner inte med nån direkt vila innan det börjar bli middagsdags. Jag blir lite småtjurig i humöret av tröttheten och det faktum att vi sätter oss på en turistig svenskägd restaurang. Servicen är det mest oengagerade jag varit med om trots den stora personalstaben. Och så börjar det såklart regna efter den första tuggan mat. Vi får flytta in och trots att rödvinet är riktigt gott och serveras ur stora sköna glasså är mitt tråkiga val av cheeseburgare, ja, tråkigt och inte så gott. Mitt i maten avbryts vi av fyrverkerier som jag måste kolla på. Regnet upphör inte så för att försöka förbättra kvällen tar jag in mer vin och en Baileys zabaglione med vaniljglass. Det är första desserten jag äter här och den smakar smörkola med vuxen touch är jättegod. Jag ger fem Baht i dricks för jag blir lack på trögservicen.

Ikväll är en kväll man verkligen skulle uppskattat bra väder som vi haft alla andra kvällar, men det regnar. Ihållande på ett sätt vi svenskar är vana vid men som är sällsynt här. Det är nämligen en festival ikväll. Loi Kratong, man tackar havet för vad det ger oss och ber samtidigt om förlåtelse för vad vi tar från det. Längs hela strandpromenaden är träden kantade med kulörta papperslyktor och på bord står lotusskapelser som liknar tårtor och är riktiga konstverk. En stor scen med en lotus i mitten delar vägen i två och överallt kan man köpa vackra små flytande flottar av bröd och bananblad med blommor, rökelser och ljus. Egentligen skulle man offra något från sig själv, hår eller liknande och även skriva en lapp att lägga med den när man skickade ut den på guppande vågor. Jag sänder tusen tankar upp och ut och ser min lilla väldoftande flotte gunga iväg ut bland de hundratals andra. Ovanför allt flyger tsunamilyktor i skyn som eldflugor och fyrverkerier smäller av med vackra färger. Hade det inte varit för ösregnet hade folkfesten varit total. Istället blir den kort. Jag ska köpa rökelser innan vi åker.

'