Små hyddor ligger på rad och några byggen är på g, vi går en promenad och kollar på det. Sanden är vit, korallreven täta, havet turkost, men det blåser tyvärr väldigt mycket.

Efter en stund åker vi vidare med båten och stannar till utanför en grotta där nio personer bor. Den ligger rakt in i en bergsvägg utan access från land. Det kryllar av vackra fiskar i vattnet och vi kastar ner bröd, de blir som tokiga och hoppar på varandra ovan ytan för att komma åt maten. Väldigt intressant och underhållande. Bakom berget ligger PhiPhi lagoon. Solen gassar inte idag så naturens vackra färger kommer inte till sin fulla rätt men vattnet är fint ändå. Vi hoppar i från båten och det är ganska svalt och oerhört salt. Inne i lagunen är det många båtar och de flesta överfulla av turister. Vi är glada att vi har en egen båt och slipper trängas med andra. Båten styr vidare mot Maya beach, här spelades braiga och konstiga The beach in. Fast vi känner inte alls igen oss. Jag sätter mig mot en nedfallen trädstam och läser, men det går tydligen att gå över ön till andra sidan så vi gör det för att titta. Stigen är platt med höga träd runt omkring och berg på sidorna. Och det är helt tyst och lugnt, tyst som det bara kan vara i en skog. Vilken skog som än omger en. Här tältar personal som tar hand om ön, de vaktar även fågelägg som tydligen är attraktivt stöldgods för vissa turister. På andra sidan är det ebb och man får då klättra upp för en trappa till en hålighet i berget som visar ett turkost underbart vatten och en liten, men hög ö mittemot. Vi vandrar sen tillbaka genom den lilla skogen som ger ett mäktigt intryck och sedan övergår i kritvit sandstrand. Jag badar för mig själv och kollar förvånat på koreanska turister som badar med kläder, shorts och t-shirts och munkjackor, de har superavancerade kameror med vattenskydd och de vuxna leker som treåringar och fotar varandra när de skvätter vatten. Det är väldigt många som fotar varandra på den här stranden. Typ tar tillfället i akt att göra ett "läckert" julkort och därför hänger i grenar, klättrar på palmer, står under bergen och åmar sig. Skämsfaktorn är hög haha. Vi lämnar den vackra stranden för det är dags för lunch, det ingår i utflykten, vi släpps av på PhiPhi Island. Thailands kanske mest kända ö, här spelades en Bondfilm in och det är väldigt turistigt.

Vi hoppar av båten och följer en tjej med visselpipa som visar rakt in i en stor byggnad där lunchen serveras. Jag är barfota och går på en stinkande toalett med vatten(?) på golvet, ing ahandtag på dörrarna. osv osv. Hemskt. Sen kommer jag upp till andra våningen där "buffén"  serveras. Platsen tycks bekant, jag har sett den på film i böcker, det är som ett koncentrationsläger. Stor slamrig sal, små och få fönster, långa bord, risiga plasttallrikar, smutsig disk i tvättkorgar, kall kyckling, tomatsås, stelnat ris. Magsjukan kommer vara en garanti och de mentala menen ska vi itne prata om. Vi går därifrån och äter på stranden istället. Efter det går vi ett varv på den geografiskt coola ön som går smalt ihop på mitten och har en strand åt varje håll. Det var också på grund av det som den blev så hårt drabbad av tsunamin. Men gatorna är trånga, affärerna och restaurangerna för många, krossat glas på gatorna, jag var barfota, usch, ingen plats jag alls tyckte om. Vi tog oss därifrån och lägger till utanför Monkey beach. Ja som namnet avslöjar finns det en hel del apor på den här lilla stranden som är omgiven av riktig djungel. De många olika gröna träden visar verkligen naturens äkta och supervackra sida här. Fantasierna sätts igång och jag förväntar mig nästan att se en elefant, giraff eller tiger sticka upp sitt huvud längs bergväggen.

Även här är det fullt med fisk i vattnet, vi badar men det är lite mycket för mig när fiskarna nafsar på benen så jag går upp igen och läser istället. Chauffören skär upp ananas och melon och vi mumsar på det och kastar i skalen till fiskarna som är som tokiga! Kent är som en norsk fisk, han kan inte sluta snorkla utan är helt fascinerad av undervattensvärlden, och jag förstår honom! Innan vi beger oss hemåt stannar vi på öppet vatten och K får snorklar ännu mer, vi ligger bara och guppar med båten och livet är skönt!

På väg hem börjar det blåsa och regna en hel del, det är nästan en timme tillbaka till Ao Nang och skrovet slår stenhårt mot vattenytan medan båten kränger fram och tillbaka, alla tycker det är lite småjobbigt och jag ser bilder av spräckta skrov, hajar och ananasringar i vattnet.

Tillslut är vi i alla fall framme. Mörbultade i kroppen efter den slagkraftiga hemturen. Himlen öppnar sig som en dusch men det gör ingenting. Vi är strax tillbaka på hotellet och tar en vanlig dusch. Och en foot scrub med pedikyr på det. Vi är nästan hela gänget samtidigt på massagen vid hotellet. Trots att jag brukar fixa mina fötter och har gått till doktorsfiskarna här och sen gått i sand varenda dag, kan hon ändå hyvla av berg med död hud. Sorry för äckelvarningen. Sen kör de pimpsten och hon smörjer och trycker och mojjar. Avslutningsvis blir naglarna röda och hon masserar nacke och axlar.

Trötta efter dagens äventyr går vi ut och käkar och sedan är det natta för vår del!