jag var så trött idag, när klockan ringde kändes det som jag sovit ett ögonblink. Släpade mig upp till jobbet, var inte överaktiv där direkt. God lunch på Metropol, pannkaka på det. När jag kom till hunddagiset var det ännu inte mörkt vilket var positivt! Då var klockan typ halv fem så det går ju framåt, snön gör ju allt ljust och fint oxå. Efter en promenad och några ärenden var jag äntligen hemma och var bara tvungen att softa ett tag, vila lite på soffan ständigt störd av mobilerna. Sen tog jag mig i kragen, gick till tvättstugan och sen till grannarna på lite fika och hämtade Rockers gamla bur som han ska flyga i imorgon.
Sen satte jag väl igång med packningen men har ännu inte duschat eller fixat naglarna och det ska ske ikväll. Tidig morgon blir det imorrn, ska åka vid sju hemifrån tänkte jag. Snälla syrran kör oss :)
Men varför varför sätter man inte igång med allt man ska göra? Det där felet man har alltså!