Familjen Annorlunda

Jag såg på 4an igår om familjerna med 1200 barn var. Jag blev livrädd! Den bästa familjen var enligt mig den här norrländska lugna familjen där mamma efter 15 år som mammaledig börjat jobba igen och de hade den väldigt lugn inställning till barnen och livet och de hade ett hus där alla fick plats och en tomt att leka på. Men ändå blev jag livrädd. För allt. Speciellt den där familjen i Märsta som bodde 10 stycken i en fyrarumslägenhet, där såg jag med mina ögon bara kaos och nästan misär. Stökigt, för livligt, ingen ro för barn eller föräldrar.

Jag undrar, kan man verkligen ge barnen allt de behöver när man har så många? Ska det vara meningen att syskon på 10-15 år ska behöva ta ansvar för att laga mat eller natta sina småsyskon, det är ju inte de som bestämt att familjen ska vara en mindre släkt. Och alla barn har särskilda behov, de kanske ine får komma upp till ytan och ta plats i en så stor grupp. Och att ine ha någonstans att vara i fred, både som barn och vuxen. Nej jag vet ju att detta inte är något för mig men ändå.

1 Sofie:

skriven

För och nackdelarna kan diskuterad läääänge om allt det dära. men jag håller med, norrlänningarna är ascoola.

Det som skrämmer mig är att dom säger att "det bara blivit fler och fler". att dom först tänk ha två barn, sen har det bara rullat på...gud tänk om jag får 12 barn.

Kanske är mammorna så uttöjda av alla barn så hon inte märker att pappan har sex med henne å så plötsligt växer mage å då är det bara attt gila läget haha pusss

2 Anonym:

skriven

a så kan d va! vissa e ju oxå gjorda för att bara föda barn och må bra av det. men när har de sex eftersom de aldrig är själva? ja absolut det finns för och nackdelar med det och de verkar itne hjärndöda alls, mkt kärlek får man nog men ja, alla e ju olika.

Kommentera här: