till Punkbohem från Retrobohem
En stor konstnär har lämnat jorden efter att ha satt stora avtryck i människors liv och på deras hud.
Första gången vi sågs kom du och Johnny till Spanien, Kent var bortrest och jag var riktigt sjuk. Ni var så snälla och trevliga, höll studion öppen, köpte mat och kollade till mig så jag mådde bra. Sen kom Kent hem igen och vi alla hjälptes åt att renovera studion. Du målade en drake freehand på väggen, jag satte på Iron maiden och du blev missnöjd haha.
Du kom tillbaka till Spanien igen och vi var i Malaga och drack starkt kaffe, kollade antika prylar, skrattade åt spanjorerna.
Du besökte oss på Island, du skapade konst på människors hud, som du gjort på så många platser i världen. Du livade upp vår tillvaro där i blåsten.
Du har besökt oss flera gånger här i Sverige, det har alltid varit lika kul, du har alltid varit så välkommen hos oss. Jag känner både glädje och sorg över att få ha träffat två av dina barn, lilla Cazzandra och roliga Aron. Jag tänker även på din dotter Hedda som du alltid pratat varmt om.
När du kom ut från din strafftid ställdes det till med stor fest, många många människor visade glädje över att ha dig tillbaka, det var liveband, öldrickande och partaj! Vi sov i ditt fina hus bland alla dina fina saker. Det är synd att jag inte hann se det nu efter du renoverat. Ett museum över de många (men ändå för få) år du levt, alla resor du gjort, alla människor du träffat.
Du frågade alltid hur man mådde, var alltid tacksam för att du fick komma på besök, vi har gjort många saker tillsammans. Festat ordentligt och varit riktigt bakis ihop, sett massa filmer ihop, på bio och skavfötters i soffor, käkat otaliga middagar, indiskt it is! Till och med firat midsommar på en indisk restaurang i Spanien(!), vi har gått i antikaffärer, badat, solat, druckit bira på balkonger, lekt med barnen. Du visade alltid en så otrolig respekt och intresse inför människor, det skiljer 20 år mellan oss men det kände jag aldrig av.
Man kunde göra allt med dig, det var alltid underhållande. Kommer du ihåg en gång i Spanien när vi båda var så bakis att vi inte kunde röra oss, jag ringde dig fast jag var i rummet bredvid haha. Du gick och handlade åt oss fast vi var på samma illamåendenivå. Dagen efter det var vi i Mijas, en av mina favvoplatser på jorden. Fast det var kallt där den dagen. Du skickade egengjorda julkort och presenter, jag gjorde mexifood varje gång du kom, du kunde göra jalapeño poppers. Sist vi sågs käkade vi sallad tillsammans med Kent och fina Aron på Schneiders.
Du sa om och om igen att du blev så glad när du såg mig och Kent tillsammans, att du var glad över att vi hade det bra och tyckte om varandra så mycket.
Jag är glad att vi sågs i somras och hade en kul vecka ihop med Aron och Oddiz och barnen. När vi grillade, drack öl och badade i poolen hos mina päron är ett riktigt skönt sommarminne.
Det är konstigt när man känner någon så bra, man vet hur personen går, pratar, rör sig, luktar, vad den gillar att göra, äta, lyssna på. Man vet liksom inte var man ska göra av de minnena när de inte längre har en form.
Hela tiden trycker minnen på om minsta småsak, den asdåliga zombiefilmen vi hyrde, vår fåtölj färgade av sig på dina armar, mess man har fått. Ja allt och inget. Internt; jättehjärna :) glas med glass osv
Att se Kent så här ledsen är riktigt jobbigt, han sörjer på ett helt eget sätt. Du var en av hans bästa vänner sen det där telefonsamtalet och första Spanienvisiten. Men du var oxå hans mentor, hans idol inom yrket, den som fick honom att kämpa vidare, du lärde honom så mycket och det har han förvaltat väl. Jag vet att du sagt att du är stolt över honom och när du lät honom vara med i boken var det något av det bästa han varit med om. Han ser verkligen upp till dig, du är ju ändå en långeman ;)
Jag vill såklart tacka dig för allt du gjort för honom, han är ju mitt liv.
Men jag är arg på dig, nu sitter dina vänner utspridda över världen och har en tung sorg gemensamt. Du har tre barn, syskon, föräldrar och en hel hög med ex som allt har raserat för. Och din fina fina studio som du var så stolt över. Jag är arg men samtidigt ledsen över att du kunde vara så ledsen.
I Nepal kanske du fann något som fick dig att frukta döden mindre, hoppas du i så fall hittat dit nu.
Det är trist att vi aldrig hann gå på konsert tillsammans hippie metal ;)
I ett snidat ornament ser jag allt som är du
som en lotus på vatten flyter du nu
dessa fina bilder tog han på sin resa i Nepal
Mortens fina studio, Electric Eye
Alltid med ett smil
ja han gillade ABBA :)
skriven
Tack älskling...