Titeln leder tankarna till vita hus i mitt älskade Spanien. Men i boken handlar det om Ystad. Om en medelålders kvinna som vårdar sin gamla mor och bara låter dagarna passera, tills hennes gamla barndomskompis flyttar tillbaka till grannhuset. Hon har fått anställning på ett mystiskt företag som de genast börjar undersöka.

Men gud jag blir bara irriterade på de tafatta tanterna, den har ingen kärringhumor som tidigare böcker av henne haft. Den är inte särskilt medryckande och inte spännande alls. Dessutom lyssnade jag den på ljudbok och författaren själv läser boken på en otroligt bred skånska. Inte så härligt att lyssna på.