Sen när vi kom hem gick lilla granntjejen ut med Rocker, ganska snabbt kom hon upp igen och sa förskräckt att Rocker fångat en groda. Jag sa att det händer och tog in honom, nej men då har han den stora äckliga grodjävlen kvar i munnen, benen hänger ut på ena sidan. Alltså jag dog! Så släppte han den, han har aldrig dödat dem han bara har dem i munnen och skakar lite. Men då hoppar den iväg, i min hall. Sammanbrottet var nära. Jag slängde in Rocker i badrummet och grodan satt så jag inte kunde stänga ytterdörren.

Alltså tidigare har jag aldrig ägnat grodor många tankar men sen Rocker började försöka fånga dem och ibland lyckades och sen började kräkas har ju jag fått äckelfobi. Som tur var verkade denna giftfri och Rocker mådde inte dåligt alls. Men jag hade en groda i hallen.

Linus var inte hemma och varken Selma eller Helle var sugen på grodlår, vilket jag har full förståelse för. Så fick jag hjälp av grannen mittemot, tjejen faktiskt som inte alls tyckte det var läskigt eller jobbigt. Men då var grodjäkeln borta, äckligt, i min lägenhet! Fast den låg mellan två skor i hallen. Hon lade den i en tom burk och jag bar ner den i en tom stor hundmatpåse och tog med mig en kartong från Helle som skulle slängas och ändå kände jag när den rörde sig i burken. Kräks vad vidrigt det var!

Rocker skämdes "som en hund" när han en timme senare när allt var över och jag hämtat in tvätten äntligen släppte ut honom från badrummet. Han försökte gå till hallen sen och jag sa bara lugnt att nej du får inte gå dit idag. Sen lade han sig och jag körde silent treatment och när jag gick till sovrummet kom han efter och puffade upp dörren. Jag sa att han inte var välkommen där inne och han förstod och lade sig utanför. Men idag e vi kompisar, man kan inte vara arg för evigt. Men det blir inga kvällspromenader förrän det blivit kallt igen.

Men vad ska man göra med det här grodfångarproblemet? Hittar inga liknande berättelser nånstans. Vi har skällt såklart, lagt ner honom på rygg för att göra honom passiv, buffat och puffat och dragit och allt. Problemet börjar redan när vi går utanför dörren och han märker att det är mörkt och blött, hela hans inställning ändras. Och så vet vi att vi blir spända för vi vet vad som möjligtvis väntar. Till saken hör också att det är väldigt mycket grodor ute på kvällarna där vi bor. Bara från porten till bilen kan det vara 20 stycken en vanlig kväll. Och han blir ju dålig när han tar dem, och sämre för varje gång (förutom igår då, den verkade giftfri av nån anledning). Nu räcker det med att han nuddar dem med munnen för att han ska kräkas och ramla bakåt. Så jävla jobbigt med den här grejen.

Annars har vi den perfekta, sötaste, mysigaste och bästa hunden i världen.