Jag fyllde 25 år. Madrugada spelade på Nalen, om två dagar skulle jag se Robert Plant livre för första gången i mitt liv! Två presenter från Kent. Försommar ute, vackra Nalen inne. Lite rödvin. Rött och lila ljusspel. Sivert Höyems röst. Massa favoritlåtar, sen den här som jag inte hört tidigare. Man tänker på död och lycka samtidigt. Ja tårarna började såklart rinna. Kent ville kanske backa långsamt från mig då men istället kramade han mig bakifrån. Han vågar krama den som snörvlar mest i hela lokalen. Det är tur för mig det.