Jag slängde in väskan på rummet och tog tunnelbanan till Alexanderplatz, hade ingen aning om var jag skulle åka eller så, Berlin har inget riktigt centrum utan mer spridda skurar liksom. Men jag gick runt där i krokarna och kollade i skyltfönster och mös.

Åt tapas på en jättefin spansk restaurang, oerhört gott!

Här tar brandmännen vatten till slangarna.

Jag hamnade på världens vackraste och mest magiska plats, jag gick över en bro och hade plöstligt Berliner Dom på sidan av mig i vattnet. Imponerande och maffig som bara katedraler kan vara. I änden av bron låg en vacker byggnad med vita pelare, upplysta i kvällen och en man stod där och spelade fiol. Overkligt!

Lite längre fram låg Lustgarten, en stor gräsyta med fontän i mitten framför Altes museum som också det bestod av en imponerande pelar fasad, upplysta bakifrån och med en man som spelade oboe.

Det var nog det mest romantiska plats jag varit med om, då saknade jag Kent vill jag lova. Jag slog mig ned i gräset och bara njöt.

Senare vandrade jag Unter den Linden, Berlins paradgata. Statsoperan, Universitetsbyggnader,

Guggenheimmuseet, vita vackra byggnader kantar denna gata som sedan får en lindallé i mitten.

Vackraste promenaden!

Trött åkte jag tunnelbanan hem till hotellet och somnade som en stock!