I lördags berättade en kompis om att hennes bror med flickvän hade köpt en gammal gård utanför Oslo. De skulle leva av hans snickerier och henne tovande och sömnad. De skulle odla och leva ekologiskt och renovera på samma vis. Vi alla blev imponerade av deras vågade tilltag och vi pratade om hur modigt det är att våga sälja allt och lägga om livets riktning. Från innerstad och stressigt jobb till landsbyggd och hårt jobb.

Men vad är det då som imponerar så mycket med att gå tillbaka och leva om folk gjorde för bara 50-100 år sedan. Och väljer man att leva så idag finns det även så mycket som underlättar det levernet, internet med all möjlig information bara ett knapptryck bort, pengar att tjäna på alla möjliga vis och nya tekniker som underlättar gammaldags livsstil. Ironiskt när man funderar på det.

Varför blir vi egentligen imponerade av någon som hellre äter kött från djur som man vet har levt ett gott liv, eller drar upp sina morötter ur egen jord, som med materiel som hör naturen till bygger hus som ska smälta in i sin miljö och åldras med värdighet?

Folk som lever i kemiskt giftutsöndrande hus, vågar äta något som egentligen inte består av något, förutom olika framställda ämnen de själva inte känner till, smörjer sina spädbarn med krämer innehållande bensin och kemikalier, varför tycker vi inte att de är de konstiga och onödigt våghalsiga?

Abnormen har idag blivit det normala och när folk reagerar, fysiskt så väl som mentalt, letar vi hela tiden nya lösningar, istället för att se det uppenbara; ofta är det som behövs bara att man bromsar ned, släpper kraven på sig själv, slutar duscha sönder huden och inifrån förgifta sig med mat som egentligen inte är mat.

Idag tycker vi att det verkar svårt att leva närmre naturen och sig själv. Det är konstigt och sorgligt. Jag tror att vi kanske bara är i ett mellanläge i utvecklingen, vi är långt ifrån det sättet att leva för det är alldeles för nära historiskt sett, samtidigt har samhället aldrig varit så intresserade av slow food, eco-living och allt vad det är. För det är dags för världen att ta sig en vändning.

Bondeknölen är ett program om en dansk bonde som odlar, bygger, slaktar och drömmer om ännu mer lantliga projekt. Han är en ung snygg kille med en söt fru och en bebis, dokuserien känns därför både tilltalande och realistisk. Det nya moderna är den här sortens livsstil.

Två inspirerande bloggar om folk som lever på ett "imponerande" vis. Och vi kan ju alla leva lite närmre naturen på det sätt som passar oss själva bäst.