Jag tror i alla fall på människan. På vår godhet. Jag är aldrig rädd bland folk, och nästan aldrig för folk. Jag är rädd för mörka skogar och djupa vatten. Jag förlitar mig på medmänniskan. Kalla det naivt eller dumt men tills jag personligen får motsatsen bevisad är jag orubblig. Jag hoppas jag aldrig får den bevisad.

Jag tycker människor är intressanta, jag vill grotta ner mig i människoöden, analysera sönder beteenden.

Jag tror på dig och dig och dig och dig. Och mig!