Det är på modet att berätta om sin kärlek. Romanens comeback efter år av lättlösta deckare anpassade för att läsas på en solstol.

Berättelser om kärlek ska inte vara sötsliskiga och förutsägbara. De ska vara smärtsamma, framkalla andnöd, få hjärtat att skutta till och magen att bli varm. De ska kunna förmedla de känslor som författaren känt när den vackra/bökiga/sorgliga/tafatta kärlekshistorian skedde. Det behöver självklart inte vara biografiskt eftersom detta är väldigt personligt och utlämnande, den andra parten kanske inte vill ha de mest intima orden tryckta för allmänheten, och ofta kan det finnas ännu fler inblandade längs vägen. I många kärlekshistorier finns en sida med sårade hjärtan som blir lämnade kvar.

Alex Schulmans bok kan ni beställa här

Vackra kärlekshistorier