Ibland drömmer jag mig in i Bellmans gamla 1700-tal. Han är verkligen en av mina stora idoler med sitt textförfattarskap, sin underhållningsprofil men också det faktum att han var så mänsklig och hade många fel och brister.

Trots att han ofta rörde sig i Stockholms dåtida kreddvärld bland Gustav III (min favvokung!) och hans hov och umgänge var Bellman fattig, hade det knackigt med frugan på hemmaplan och slet med hälsan.

På grund av gikt (efter allt brännvin) och andra tidstypiska sjukdomar vacklade hälsan och han och Lovisa och barnen bodde litet och povert. Deras förhållande pendlade mellan kärleksfullt och kaotiskt, mycket beroende på pengar och spirt, men också eftersom Bellmans hjärta alltid klappade extra hårt för den promiskuösa Ulla Winbladh. Något som inte besvarades fullt ut och därför aldrig kunde lämna honom i ro.

Dessa problem är inte annorlunda mot de vi har i samhället idag, om än lite svårare att handskas med i en tid av pest, svält och döda lik på gatan. Även en tid utan avlopp, möjligheter till flytt eller smidig transportering.

Sorgligt nog dog den berömda skaldens alla barn utan några egna barn, sist av alla dog frun Lovisa. Kuriosa om Lovisa är att hens syster hette Johanna och de bodde i Sollentuna, en dags färd norr om Stockholm.

Bellmans anor lever kvar i Sverige och främst Stockholm, se på gatunamn i Gamla Stan och på Söder, (Söder var fö en plats där de fattiga bodde), gå på restauranger och hör på visorna som ljuder än idag.

Tack vare notkonsten kunde hans musik leva vidare från en tid utan möjlighet till inspelningar, de har sedan gjorts stora om och om igen av bl a Cornelis och Fred Åkerström. Eller snarare är det ju så att hans låtar gjort flera moderna artister stora...

Jag ska inte skriva en roman angående detta, det har Ernst Brunner redan klarat av på ett utmärkt vis. Jag rekommenderar alla att läsa den, speciellt om man är Stockholmare och någorlunda historia- eller kulturintresserad. Jag gjorde även mitt projektarbete i gymnasiet om Bellman så jag har redan plöjt hans liv och skrivit mycket om honom. Och han har gjort avtryck hos mig, när jag gick på toaletten på det anrika Gyldene Freden, där vår kära Carl Michael har tillbringat mycket tid, och det på kaklet var klottrat "Ulla was here", då rös jag av välbehag och skrattade gott.