Igår kollade jag på Say yes to the dress, och jag kunde inte glädjas med eller åt de brudarna som hämtade sina vackra klänningar. Jag blev så avis, liksom svartsjuk. Och jag som aldrig brukar vara det, jag brukar tycka det är så kul när andra är glada, Men nu, nej jag nästan kände fysisk smärta. Varför fick hon hålla en tyllkjol mellan fingrarna, eller smeka en satinvolang med handflatan, eller fingra på pärlbroderierna, eller dra åt snörningen i ryggen riktigt hårt. Jag vill ha min klänning nu! Det är inte ens en månad sen jag beställde den, jag kommer i alla fall få vänta två månader till. Ändå är jag lika hoppfull varje gång jag går till brevlådan.
Och när den kommer ska den ju bara prövads. Och sen hängas undan. Inte här hemma.
skriven
Jag kollade härom kvällen! Har jag sagt att jag vart inne i min första bröllopsbutik! Det var hur roligt som helst! Man blir verkligen sugen!