Jag åkte en bit utanför stan till en gammal skola som skulle rivas. Allt var till salu, leksaker, böcker, stolar, handfat, dörrar, fönster, you name it. Men fy fan alltså, jag förstår att den skulle rivas, kan inte blivit något gjort där sedan typ 72. Slitna lokaler, blank furu, smutsiga väggar. Plus att det var så mycket kvarlämnade grejer, leksaker, kläder, prylar, det såg ut som Tjernobyl eller en krigszon, som att barnen bara rest sig och gått. Och sen den där känslan, nu har de ingen skolmat här men jag kunde ändå förnimma äckliga köttbullar och blött ris i luften. Och alla fula kladdiga namnlappar och dammiga svarta tavlor och randiga white boards. Jag gillade skolan men fy fan för att vara på en sån där plats, mina barn skulle inte fått gå en dag i så risiga lokaler och att vara lärare där måste vara som en bestraffning.

Nån gammal Hem och skola-kärring hade i alla fall fattat vad som säljer idag, alla anatomiska djurplanscher ville hon ha 300 per styck för! Och de som var fläckiga (läs 40 år gamla och hängt bland klåfingriga barn) ville hon ha 200 för. Nej du.

Jag köpte en metallåda som jag nog kommer på något bra användningsområde för, samt två planscher. Älskar symaskinen, det fanns fyra stycken från en gammal slöjdsal, men jag har verkligen inte plats för det, plus att alla inte hade bästa skicket.