En stark film om ett ämne som är jättesvårt. Vi följer en mammas kamp att överleva sig själv, sin vardag och omgivningens dom efter att hennes son skjutit ihjäl massa elever på sin skola. Ett fenomen som efter det i verkligheten skedde första gången upprepas alltför ofta. Filmen går mellan nu- och dåtid och man får bara glimtar av vad som verkligen hänt den dagen i skolan.

Ända sedan födseln har Kevin varit ett speciellt och krävande barn, kolik som bebis, sedan nästan autistisk i sin hämmade utveckling men samtidigt slug och psykotiskt elak vilket riktas mot modern och fadern ser inte alls det här beteendet.

Jag hade lite ont i magen hela filmen över den sorg och tragik som excellenta Tilda Swinton verkligen får till, och jag blev mer rädd än tidigare för psychobarn som stirrar på en.