Ibland vill jag bara avslöja allt om bröllopet för alla, musiken, klänningen, maten, dekorationerna, planerna för hela helgen. För jag tänker på det hela tiden, läser och bröllopssaker varje dag, har alltid bröllopet i bakhuvudet, antecknar saker här och där. Men så får jag bara besinna mig, och vänta till 1 september, och ha mitt livs drömdag! Kalla mig bridezilla, men var dag faller ytterligare en pusselbit i planeringen på plats, ibland stgora, ibland små, jag tror om allt bara är välplanerat så har man mindre att tänka på på den stora dagen. Och det viktigaste är ju bara att det är jag och Kent, och alla ni gäster. Och att klänningen sitter perfekt, håret ligger fint, sminket inte rinner, skorna inte skaver, solsken, god mat, tidsschemat klaffar, gästerna är underhållna, osv osv. Ja ni hajjar. Men på bröllopsdagen ska jag inte stressa, det är mitt huvudmotto. För det finns ingen anledning, inget blir bra av det, och vad ska jag stressa för? Det enda jag ska göra är att hänga med mina tärnor och göra oss vackra tillsammans och ha en kul stund innan vigseln. Varför ska man låta den fina stunden förstöras av sin egen stress? Nej det tillåter jag bara inte. Därför är förberedelserna nu så viktiga, för den dagen handlar det bara om att njuta kärleken.
Vid det här laget kan jag nästan titulera mig bröllopsexpert, jag har läst varenda råd, varenda tråd, kan massa klänningsdesigners utantill, vet hur saker och ting ska planeras, hur de går till, så för nästa person i bröllopskön finns jag där med min nyfunna expertis.
Längtar så mycket! Tur att vi har massa kul som sker på vägen dit så väntan inte är alltför lång.
