Hon berättar rakt och lättläst i boken om de brutala omständigheterna, bristen på hygien, hungern, sjukdomarna, människors girighet och grymhet samt de flyktförsök hon flera gånger påbörjade,

Boken är väldigt tjock men den rörande berättelsen får en att vilja vända blad så fort det bara går. Jag vet inte om jag vill eller inte vill föreställa mig latrinhögarna med tillhörande insektsfarmar, eller den obarmhärtiga värmen och det fuktiga klimatet, de livsfarliga djungeldjuren, de kalla människor som på djuriskt vis vaktar fångarna.

Man blir starkt imponerad av hur Ingrid lyckas hålla sig sinnesfrisk när saknaden av familjen, den dagliga skräcken och plågorna samt det fysiska förfallet är så påtagligt. Fruktansvärt bra berätttelse, sen är det lite si och så med språket och det hade varit intressant med ett par bilder.

Läs boken gott folk!