Norsk konfirmation

Ja så var det det där med norsk konfirmation då. Som inte alls är som vår svenska. Här är det väldigt vanligt, och det är en väldigt stor grej, man kan jämföra den med vår student, för någon sådan har de inte riktig här. Eller jo, fast inte på samma sätt. Så vi säger så.
Kvällen innan var vi och spanade in ladans loft som gjorts i ordning för att kunna ha festligheter i. Ladan ligger bredvid huset som konfirmantens mamma bor i. Nu hoppas vi på fler snygga fester där. För vilket ställe det blev, så snyggt! Vi gjorde bordsplaceringen, plockade fram det sista, folk sprang hit och dit med mat, dammsugare, strykjärn och servetter.
Jag gjorde en daim- och romkaka på morgonen och dekorerade den med blad från trädgården
Och så klädde jag mig i fina födelsedagspresenter
I kyrkan gjorde konfirmanterna ingen teater eller högläsning eller så som vi gjorde. Men tiden gick ganska fort ändå. Här är Ingar framme och får sin bön av prästen. Samma präst som ska viga oss. En snacksalig sådan.
Vädret var strälande
Och inne på ladan var det fantastiskt fint
Storebror och lillebror, eller hur var det nu igen?
Förrätten var något av det godaste jag äit i hela mitt liv. Gravad, ja vad var det nu igen då, tjäder eller orrhane, med en supergod sås till. Kents pappa hade fixat den smarriga maten. Huvudrätten var älgstek och älgkarbonader (biffar) med potatis, grönsaker och en supergod sås!
Ingar önskade sig chokladmousse till dessert, så det fick vi.
Det här är något av det galnaste jag varit med om, hur många kuvert som helst med pengar. Vissa visste han inte ens vilka de var, så som kollegor och vänner till föräldrarna, för så är konfirmation här; man skickar en eller två hundringar till de man käner som konfirmerar sig. Femtonåringen fick så mycket pengar, det tog tre sidor att skriva ned, och han satt med gott över en vanlig månadslön. Och då menar jag gott över! Helt galet. Av oss fick han flugspö med massa massa tillbehör.
Dax för norrmännen och deras tårtkalas, om ni tycker det här är mycket, då ska ni gå på ett norskt bröllop. Inte ett svorskt, för jag har bett om att folk inte ska ta med tårtor på vårt.
Gott är det i alla fall, och man vill ju smaka lite på flera. Man blev ganska proppmätt.
Festen lider mot sitt slut, med gemensamma krafter tömde vi ladan för disk och skräp. Alla var nöjda med dagen som varit, och jag skulle gärna konfirmera mig igen, i Norge :)

Kommentera här: