Inatt kom Jerry och Christinas lilla Jamie till världen! Otroligt glädjande och fantastiskt! Jag har grinat i omgångar hela dagen av lycka. Hade säkert gjort det hur som helst, men man känner ju hur hormonerna ökar flödet om vi säger så. Fick en första akut längtan till när det är vår tur. När det är Kent som skickar bilder till alla som bryr sig om oss, när det är vi som äntligen får slappna av på ett BB-rum och trots utmattning och smärta(?) njuta av att något är över och något annat har startat.

När flaggan ska hissas i NIbble för nästa barnbarn och telefonerna gå varma med glada besked. Det går inte att tänka på hur den lilla valpen kommer se ut, liten, skrynklig, mosig, javisst, men ändå vår och helt unik. Det går absolut inte att föreställa sig hur man kommer känna eller må eller hur de senaste dygnen varit, men det går att drömma om att det kommer kännas overkligt och lyckligt!