40. Vi är där nu. Sista veckan. Sluttampen. Inspurten. Overkligt att tänka på. En "vanlig" graviditet varar mellan 37 och 42 veckor. Inte nio månader. 

Bebisen kan komma när som helst. Och det får han gärna. Kent var på en sista laxtur idag. Vi är redo på alla sätt och vis. Det är viktigt för mig att äta mycket och sova mycket. Vilket jag gör. En förlossning jämförs med ett marathonlopp i hur ansträngande det är per timme. En förlossning kan ju också ta många många timmar! Plus att man inte sover unde hela den tiden/timmarna/dygnen. Många säger också att det är svårt att sova första dygnet efteråt. Jag känner mig i alla fall utvilad, jag äter som en varg hela tiden.

Hoppas han blir lite tidig och inte sen som jag trodde förut. Nu vet jag inte längre vad jag tror. Analyserar sönder varenda känsla och händelse i kroppen. Letar efter tecken hela tiden.

 

I torsdags var vi på föräldrakursen, ganska snabbt började jag må dåligt, det tröck som bara den i magen och det var hundra grader i salen. Kent hämtade vatten till mig och det hade helt svartnat för ögonen, var nära att svimma flera gånger, kräktes sen och vi gick ut i parken under pausen. Då mådde jag så himla dåligt. Kursen var på helsestasjonen (vårdcentralen) så vi fick vila i ett rum där och de kollade blodtryck och så och allt var bra då. När de hörde att det bara var en vecka kvar till bf sa det att då kunde det ju faktiskt vara nåt på gång. De erböjd en madrass så jag kunde ligga och vara med på kursen och vi fick komma och gå som vi ville. Men jag kände att jag hellre ville hem och vila om det nu var så att det hela var på gång. Magen jobbade och det gjorde inte döont men det var inte skönt. Det var som jag tänker mig värkar kommer med mellanrum. När vi kom hem sov jag flera timmar, sen fortsatte de där känslorna i magen hela kvällen. 

 

Sen hände ingenting mer. Och ingenting har hänt eller känts speciellt sen dess. Skittråkigt. Nu väntar man liksom bara. Och det kan man ju få göra några veckor. Kulijul.

 

Tar på mig mitt enda plagg nu och prövar att göra nåt. Kanske han överraskar oss då!