Idag var jag och Astor på helsestasjon för en tremånaderskontroll. TRE MÅNADER! What happened? 

Denna fantastiska unge är så klart ett A(stor)-barn och fick bästa betyg på vakenhet och med i blicken, styrkan i kroppen och snicksnacket. Han fick en spruta i varje tjocklår och då skrek han som en galning och blev högröd i ansiktet. Jag tog upp honom direkt efter andra sprutan, då blev han lugn och sen ammade jag och då började han skratta. Humöret alltså, det är det inget fel på!

Han mäter nu 65 cm och 7275 gram! Navelbråcket har börjat dra sig tillbaka och han är så fin och stark i kroppen.

 

Förut var det bajs och mat om vartannat, vi snackar alltså typ 8 bajsblöjor om dagen. Nu har det stabiliserat sig till en om dagen cirka. Han är tydligare i sina signaler om trötthet, hunger eller missnöje. Gymmet och babysittern med leksaker är väldigt populära, han kan leka ett par timmar med höga skrik av både förtjusning och frustration. De hängande leksakerna greppas nu med hårda tag och benen sparkar hej vilt. På detta sätt förflyttar han kroppen också så man får hålla ett öga på honom. 

Sit ups är den nya grejen, det var bästa moster som introducerade detta och nu vill han inte sluta. Innan han kommit ned vill han upp igen och igår satt han så på min mage och då greppade han tag om sina egna fötter. De ville han inte slippa taget om sen! Annars är det händerna som är det mest spännande just nu. Med fascinerad blick inspekterar han dem, de kramar om varandra och de smakar tydligen jättegott för de är i munnen så fort chansen finns.

Runt tre månader ska det tydligen hända mycket i bebisens lilla liv, och det har det verkligen gjort de två sista veckorna. Med mer stimuli under dagen verkar det lättare att somna om kvällen. Hormonet som skiljer på natt och dag börjar inte produceras förrän nu så har man haft en bökig nattbebis borde det bli lättare att styra upp det efter tre månader.

Vi har lyckats lägga honom runt sju på kvällarna nu. Vi byter blöja, sätter på pyjamas och ger en flaska. Sen lägger vi honom i vaggan och sätter på lite plingplongmusik. Det har funkat nästan varje kväll! Dock sover han ganska oroligt, det kan ha med utvecklingsfasen att göra, det är gråt i sömnen när han tappar tummen, mycket viftande och ljud. Men han sover som en stock så dete är ingen idé att vara ivrig och ta upp honom. 

 

Nu går vi upp halv nio varje dag, idag blev det sju för vi hade läkartiden klockan nio. Det kändes ohyggligt tidigt med mörkret ute.