Tidig morgon, jag vaknade ivrig som ett litet barn på julafton. Och med all rätt! Skulle nämligen få de finaste i värden denna dag. Åkte til jobbet för en halvdag och blev sen hämtad av Kent. Vi styrde söderut på 73:an och kom allt för tidigt fram till Nynäshamn. Det var tråkigt höstväder ute och allt vi kunde göra var att vänta. Så kom den stora båten. Vi gick in i ankomsthallen och var tvungna att vänta ännu lite mer. Till slut kom en dam med två bedårande små krabater runt benen. Rocker och hans syster. Rocker var den emd de vita fläckarna bakpå nacken och bakom tassarna sa hon. I mitt hjärta föddes omedelbar och obeskrivlig evig kärlek och ömhet. På ostadiga sjöben med både nyfikenhet och lite rädsla nosade han ivrigt omkring sig och efter en stund gick vi stolta ut med kopplet i handen och rastade vår nya familjemedlem!

Bilturen hem gick bra, vi skjutsade först tanten som köpt Rockers syster och hon hade massa franska bulldogar sen tidigare. Det var alla möjliga färger och former på dem och även en låda små valpar på bara några veckor. 

Jag körde hemåt och Kent satt i baksätet med Rocker i buren bredvid sig. Han var ganska lugn under resan och vi var otrolgit glada men också ganska spända. När vi svängde in på vår gata ville jag veva ned rutan och ropa till hela världen att vi precis fått oss världens sötaste hund! Jag minns att jag tänkte att det kanske är något liknande man känner när man kommer hem från BB. Med en bebis och inte en hund då förhoppningsvis. 

Rocker var åtta månader men ändå så liten, vi bar honom upp för trappan och han nosade försiktigt runt i lägenheten medan vi lagade mat till oss själva och lade upp mat till honom i de splitternya skålarna. Sen gick vi en promenad till Kents jobb och han skulle jobba några timmar så ag och Rocker gick till farmor på besök. Precis som vi blev hon omdelbart charmad av den lille fransosen. 

Kvällen gick bra och natten likaså men uppenbarligen sov jag väldigt lätt för när DN ramlade in genom brevlådan flög jag upp ur sängen för jag trodde det var något med Rocker. Det var det ej, förrän då, han vaknade nämligen också och blev orolig, kissade på sovrumsgolvt och trampade omkring nedanför sängen. Kent gick ut med honom och sen blev det bra. 

Morgonen startade glatt med att vi var en internationell familj på tre, en svensk, en norsk och polsk fransos. Och Rocker förgyller vårt liv varje sekund än idag.

Då liten, nu stor