Astor två månader idag!

Kan inte tro att det är två månader sedan jag låg och kämpade mot döden (så kändes det i alla fall) men så kom livet! 
Älskar den här lilla gladklumpen så mycket, hela tiden, no matter what!
Han ler hela tiden, han skrattar men inte med ljud, han viftar, sparkar, boxas och klöser, han babblar och bubblar för sig själv, älskar att ligga i babygymmet, eller sitta i babysittern med vibrering och leksaker. Han äter som en häst, och en del av det kommer gärna upp igen efter avslutad måltid och ölhävarrap. När man klär på honom ytterkläder blir han otålmodig och lite sur men så fort vagnen rullar somnar han. 
Nätterna har blivit bättre men vi har för tillfället övergett vaggan och han sover i snuggle nest i vår säng. Nån gång har han tagit flaskan, vi ska öva på det nu om kvällarna så han blir lite mer mätt till natten och jag kan få lite freedom nån gång ibland utan att Kent ska känna sig hjälplös om hungerskriken startar. För han skriker i stort sett bara när han är hungrig, vill rapa eller är lite trött och missnöjd. Vi har lärt känna de olika signalerna nu och han är aldrig otröstlig.
I bilstolen sitter han gott så fort bilen har börjat brumma, han sköter sig själv i baksätet och kan sitta vaken en halvtimme utan att säga nånting.
Han är en liten snoris, väldigt varmblodig som sin far men med kalla händer och fötter än så länge. Gnäller nästan aldrig över full blöja och trivs väldigt bra på skötbordet. Men när man trär kläderna över huvudet kan han bli arg i någon sekund.
Var dag fascineras jag över något i hans utveckling och det känns som en ynnest att få ta del i denna lilla killes liv och faser.
Det är fantastiskt att vara mor!
 

Kommentera här: