Lille klump är inte ens ett halvår gammal men man måste söka dagisplats här innan 1 mars. Så vi har precis skickat in söknaden med tre önskemål. Ett par dagis verkade skitbra, privata, vilket jag föredrar framför kommunalt, moderna och med naturinriktning. Jag får panik vid tanken på kommunalt 70-talstänk, papper som ska skickas och fyllas i, slitna lokaler och dålig mat. 

Jag kommer va naziförälder. Här är det ju inte alltid mat på dagis men om det är det på Astors dagar vill jag inte höra talas om några pulversoppor eller odlad lax. 

 

Så här tänkte vi. Första tiden ska det lekas och mysas. Stackars liten kommer inte ens vara ett år när han börjar. Det blir i augusti/september. Det finns ett kommunalt dagis tre hus från oss, det ser ok ut och barnen verkar glada när man går förbi. Vi börjar där. Det ska vara smidigt och enkelt med hämt och lämning. Vi siktar på tre dagar i veckan och de dagarna blir ändå rätt lång, typ 9-17. Vill grina när jag skriver detta. Men men, han kommer ju vara större då än han är nu.

Skulle det vara något som inte känns bra där eller senare när han blir 4-5 och man vill ha något mer än bara lek och sov, då får vi väl byta då. 

 

Eller så vinner vi några millar så han slipper krypa på plastiga dagisgolv och bli snorad på av andra vidriga barn. Kan man klä honom i Michelindräkt och sätta honom i ett eget rum med egen fröken? Eller kommer han bli retad då tro ;)

Första mammaångestsmärtan över detta. Inte känt den förut. Magen knyter sig. Vill vabba.