Här svänger den melankoliska livskrisen som en pendel inom mig. Mer hormonell och idiotisk än under graviditeten. Längtar hit, längtar dit, dagdrömmer om allt och inget. Kan inte sortera ut viljor, drömmar, spekuleringar ocb fakta. Impulsiviteten och kreativiteten ligger under det tunga täcket jag önskar jag fick ligga kvar under var morgon.

Men mest av allt vill jag bara hänga med min ettåring hela dagarna, det kan väl inte vara nåt fel i det. Man skaffar inte barn för att lämna bort dem till någon annan större delen av dygnets vakna timmar. 

 

Nu väntar i alla fall två härliga dagar med den lille trubbtanden, och förhoppningsvis hinner jag slänga mig med på en mammamiddag imorgon, för sånt behövs också ibland. 

 

Såg färdigt Mad Men idag, första delen av sista säsongen, de kör nån specialare. Såg ett norrsken utomhus. Har en fin hårdag (till liten nytta när jag nu ska lägga mig, men ändå). 

 

Sov gott!