Tålamod



Innan Astor kom till oss visste jag inte att jag besatt ett sådant tålamod. Det är prövning efter prövning och nej efter nej. Men jag blir inte särskilt irriterad. I början var det kolikantydningarna om nätterna. Jag blev inte galen.
Så var det de ständiga småkräksen, bajsblöjorna tio gånger om dagen, amning hela nätterna. Vissa dagar var det amning hela dagarna också.

Tänderna började komma och ja det var ett helvete men jag stod pall.
Nu är det nej!nej!nej! tusen gånger om dagen, och det kan bli frustrerande så klart men det går bra.

Några gånger har man så klart varit helt slutkörd och har kanske bara en pyttegnutta tålamod, men oftast är det liksom inga problem. En fin egenskap att finna hos sig själv och jag hoppas den håller i sig när tuff trotsålder och tonårstiden kommer.



Astor vill mysa med Rocker på en grå lördag.

Kommentera här: