Hej mitt vinterland

Igår kväll började det snöa. Jättefint att vakna upp till detta vita ulliga.

Tur att Astor hade med sin nya overall imorse. Vi var på utvecklingssamtal på dagis häromdagen. Fick jättemycket beröm för vår glada smarta kille. Han kan hela alfabetet, har läst ett par korta ord. Jätteduktig på att minnas sånger och intresserad av böcker. Omtänksam mot kompisarna och väldigt uppmärksam på allt möjligt som sker runtomkring.
Sen är han inte så mycket uteunge, behöver mycket motivation för att t ex klättra upp i ett träd och det är lite svårt. Vill gärna hålla handen när de går tur om han blir trött. Och overallen han hade kvar från förra året var lite i kortaste laget.
Så jag köpte en ny häromdagen. Först 104 men fick faktiskt byta till 110 pga längden.

En kväll här i veckan hade han fått nya tovade tofflor och vantar av bestemor. Ville stolt visa upp dem. Ville även ha på dem när vi skulle laga mat...

Idag lämnade vi in ett stort hjärta till dagis efter personalens instruktioner.
Vi skrev: nyfiken, smart, sångfågel, glad och tålmodig.

Imorgon tar jag med mig underbaringen och åker till Arlanda! Hoppas den treårstrotsen som härjat i två veckor lämnas vid säkerhetskontrollen!

Dagens Ernst

Ut i skogen och plocka material! Tänkte jag. Astor tänkte ligga på en sten samt följa rävspår. Men vi gick tillslut ihop lite granris. Vi påbörjade projektet, klä delar från en gammal lampa med granris. Tog pause för fika hos grannen och sen gjorde jag färdigt och plockade undan medan Astor var inne och lekte med brandbilar. Kent har nämligen städat och organiserat så bra i garaget att man vill lägga tillbaks allt på rätt plats.

När det blir advent ska den pyntas. Nu får den vara fin i sin enkelhet.

Vi har ritat och ätit gröt. Tittar nu på Emil i Lönneberga. Astor vill bara se när han gjort hyss!

Snart ska jag till Lise och vi ska ha tjejkväll och sovmorgon.

Like a bird on a wire

Blev så ledsen när jag vid frukosten såg att Leonard Cohen dött. Han blev ju 82 år och släppte (precis som Bowie) en typ av farvälskiva och var väl egentligen redo. Tråkigt för honom att något av det sista han fick uppleva var det fruktansvärda valresultatet i USA. Vilken vecka alltså. Vilket år överhuvudtaget.
 
Jag älskar Cohens texter, arrangemang och berörande röst. En av mina absoluta promenadfavoriter att ha i lurarna. Så många vackra berättelser, bara dra vilken textrad som helst och i sin enkla egenhet är den fantastisk. En allkonstnär med imponerande skills att göra vackert. Ledsamt att jag aldrig fick möjligheten att uppleva honom live. 
 
 
Cohen går före Dylan på alla sätt ochvis i min värld. Hans dotter heter Lorca, efter den fantastiske Federico Garcia Lorca, en idol för både mig och Leo (min kompis). Så vackert att döpa henne till det! Ska se NRK:s konsert nu. Tämker mig Cohen 60-taliskt New Yorksk även om jag vet att det inte direkt stämmer. Älskar den här bilden.