Ruggigt väder hela dagen. Rått och blåsigt. Plötsligt var det inte tunga droppar som föll ute längre, det var vita små dottar. Astor blev lyrisk! Vi som visste att det är plusgrader kände väl inte samma upphetsning. Men fint är det.

Jag åkte till affären vid sju, det småsnöade lite blött och var mörkt. Det kändes lite speciellt, som när man ramlar in på mataffären en kvart innan stängning, eller när man är på Ikea en lördagskväll, dem som sitter på den jättetidiga bussen. Som en liten gemenskap, här är vi en liten klick som fattat samma beslut.
Men vid sjutiden på sommaren, då är parkeringen full av bilar, man kommer från nåt bad med en halvt påklädd unge för att köpa med sig lite grillkorv och potatissallad till spontangrillningen med några kompisar. Klockslaget är orelevant, det är ju ljust hela tiden!

Även nu är klockslaget orelevant. Det är ju mörkt hela tiden. När är det berättigat att krypa ned under filten?

På söndag blir det vintertid. Mot sommaren. Tillbaka med utemöblerna. En extra timme mörker. Känns snurrigt och förlegat. På Island har de inte detta snurr. För den som är intresserad.