Systrar for ever

Vi låg vakna i sängen och pratade innan morgonen skulle tvinga oss upp. Men telefonen hann före, det var Pernilla och klockan var halv nio på morgonen, nu händer det! Visste jag innan jag hunnit svara. Och lilla lillasyster sa med glad röst att hon haft värkar under natten, jag svarade att jag kommer då. Hon förstod inte helt, men för mig var det solklart. Jag skulle vara vid hennes sida. Väskan var redan packad och jag hoppade in i bilen och försökte stressat hitta en verkstad som hade tid att byta mina vinterdäck till sommardäck, gav till slut upp och stoppade in däcken i bilen och körde söderut. Flera gånger pratade jag med Pernilla i telefonen och vi var inte ens säkra på att vi skulle hinna ses ikväll. Jag körde fort men försiktigt och hade knappt tid att stanna och kissa, men när jag kom fram till rondellen som berättar att man är hemma i Väsby igen var det inte dags för någon bb-färd ännu.
Regnet öste ned och inne i det blivande familjehemmet var ljus tända, det var varmt och mysigt och luktade gott, helt nystädat och det lilla barnrummet stod och väntade på att fyllas av en inneboende. 
 
Trots ihållande värkar var Pernilla vid gott mod, Niklas en aningen stressad och vi drack kaffe och bokförde med klockslag varje värk. Sent på kvällen, runt tolv körde jag dem till Danderyd, jag var aningen tveksam till att ankomsten var så nära men vad vet man när det är första gången? Släppte av dem utanför förlossningen och åkte tillbaka till lägenheten och skulle försöka sova. Det gick ju så klart inte. Så när telefonen ringde en timme senare åkte jag piggt och hämtade dem igen. Då var Pernilla rätt sliten. 
Några timmars sömn senare var det morgon igen och vi ringde mamma och pappa och berättade vad som var på gång, de var chockade och glada! Men ännu skulle vi få vänta ett par dygn på lilla Dante. De dagarna är en annan historia.
 

17 mai

Norges varmaste nationaldag i Trondheim sedan mätningarna började utföras. Som mest 28 grader under dagen! Vi strosade ned och hade av någon anledning med oss både jacka och kavaj och jag hade strumpbyxor, man kunde liksom inte ta till sig att det var verkligt att det var så pass varmt. Gatorna myllrade av folk i kostymer och bunad, det vill säga norsk folkdräkt av alla olika slag, det finns nämligen en för varje plats i Norge. Typ. Och jag tyckte synd om de som pliktskyldigt använder bunaden som är  ull och bärs med strumpbyxor eller stickade knästrumpor, många med huvudbnad till. Grilad norsk någon?
Vi hade me oss berto frånArgentina som tyckte att det var kul att se detta speciella firande, för visst  är det speciellt! En nationaldag som kommer från uniossplittringen från Storebror Sverige och som handlar om självständighet och frihet, inte krig eller fred eller döda kungar. Nu är 17 mai barnens dag och ungarna går i tåg och äter glass och leker hela dagen. 
Vi började med att se på borgertåget, fotbollslag, quiltklubbar, Star warsgäng, orkestrar, poliser och brandmän, u name it, de är i tåget. Musik spelas hela tiden och stora banderoller och flaggor viftas med. Det sköts kanonkulor från fästningen och det smällde här och var i tåget också. 
Tidgare på morgonen går barnetåget, då går varje skola i tåg med musik, kör, drillflickor och massa skrikande skrattande barn. Det allra tidigaste tåget börjar faktiskt 6.45 nere i stan. En lång dag för många alltså.
Vi stod i alla fall och kikade på tåget och trängdes med alla andra, fantastiskt när staden lever upp så där och något osm är riktigt kul är att alla är finklädda. Då menar jag alla! Du ser inte ett par gympaskor, knappt ett par jeans och inga gamla träningskläder så långt ögat kan leta sig in i folkhoperna. Bunad, kostym, långklänningar, sommarklänningar, sjömanskläder på barnen, höga klackar, slipsar och fina frisyrer är vad som rör sig på gator och torg. Hundarna har rosetter och band i blått, rött och vitt och barnvagnar och cyklar är pyntade.
 
Vi behövde svalka i solen och gick tillbaka till Bakklandet och satte oss på vårt stammisställe och drack öl, åt soppa och tittade på passerande människor i flera timmar. Efter det gick vi till SOlsiden och trodde det skulle vara omöjligt att hitta ett bord, men första stället vi gick förbi hade ett ledigt där vi fick plats alla sex! Det var fullsmockat överallt, solen stekte fortfarande trots att klockan närmade sig sex, det luktade fisk och vitlök från restaurangerna och stämningen var på topp överallt!
Några timmar senare åkte vi hem till oss och grillade, det var en befrielse att komma ur den tighta klänningen, hårda bh:n och varma strumpbyxorna. Min rygg var nära brottet då lillnorsken i magen inte accepterade mer än en sittställning hos sin bärare på hela dagen. Efter grillningen drog resten vidare och jag satt i duschen ett par timmar innan jag slocknade i sängen. Glad över att denna, min andra 17 mai, inte var blöt och kall som sist när jag inte alls fick uppleva den säregna folkfest nationaldagsfirnadet faktiskt är här. 
 
När ska vi börja ta efter i Sverige?

En ny familjemedlem

Tidig morgon, jag vaknade ivrig som ett litet barn på julafton. Och med all rätt! Skulle nämligen få de finaste i värden denna dag. Åkte til jobbet för en halvdag och blev sen hämtad av Kent. Vi styrde söderut på 73:an och kom allt för tidigt fram till Nynäshamn. Det var tråkigt höstväder ute och allt vi kunde göra var att vänta. Så kom den stora båten. Vi gick in i ankomsthallen och var tvungna att vänta ännu lite mer. Till slut kom en dam med två bedårande små krabater runt benen. Rocker och hans syster. Rocker var den emd de vita fläckarna bakpå nacken och bakom tassarna sa hon. I mitt hjärta föddes omedelbar och obeskrivlig evig kärlek och ömhet. På ostadiga sjöben med både nyfikenhet och lite rädsla nosade han ivrigt omkring sig och efter en stund gick vi stolta ut med kopplet i handen och rastade vår nya familjemedlem!
Bilturen hem gick bra, vi skjutsade först tanten som köpt Rockers syster och hon hade massa franska bulldogar sen tidigare. Det var alla möjliga färger och former på dem och även en låda små valpar på bara några veckor. 
Jag körde hemåt och Kent satt i baksätet med Rocker i buren bredvid sig. Han var ganska lugn under resan och vi var otrolgit glada men också ganska spända. När vi svängde in på vår gata ville jag veva ned rutan och ropa till hela världen att vi precis fått oss världens sötaste hund! Jag minns att jag tänkte att det kanske är något liknande man känner när man kommer hem från BB. Med en bebis och inte en hund då förhoppningsvis. 
Rocker var åtta månader men ändå så liten, vi bar honom upp för trappan och han nosade försiktigt runt i lägenheten medan vi lagade mat till oss själva och lade upp mat till honom i de splitternya skålarna. Sen gick vi en promenad till Kents jobb och han skulle jobba några timmar så ag och Rocker gick till farmor på besök. Precis som vi blev hon omdelbart charmad av den lille fransosen. 
Kvällen gick bra och natten likaså men uppenbarligen sov jag väldigt lätt för när DN ramlade in genom brevlådan flög jag upp ur sängen för jag trodde det var något med Rocker. Det var det ej, förrän då, han vaknade nämligen också och blev orolig, kissade på sovrumsgolvt och trampade omkring nedanför sängen. Kent gick ut med honom och sen blev det bra. 
Morgonen startade glatt med att vi var en internationell familj på tre, en svensk, en norsk och polsk fransos. Och Rocker förgyller vårt liv varje sekund än idag.
Då liten, nu stor
 
 

En ankomst till Göteborg

Efter ett par dagar med släkten hos min bästa morbror i hans mysiga röda stuga i Östergötland skjutsade mamma mig till Hallsberg station varifrån jag skulle hoppa på ett tåg. Det var sommar, solen sken, vi lyssnade på Beatles och var lite osäkra på den rätta vägen.
I tid kom vi fram till tågstationen och jag kom inte ihåg sist jag hade åkt tåg (pendeln ej inräknad). På tåget var det svalt och fräscht men jag saknade restaurangvagn.
Anlände till Göteborg, låste in väskan på Centralen och tog en promenad genom Sveriges bästa stad. Köpte mat och satte mig på gräset vid vattnet och njöt av sommaren. Hämtade sedan ut väskan och tog spårvagnen till den mysiga Redbergsplatsen där jag möttes av Christoffer. I den varma ljusa sommarkvällen hängde vi på balkongen tills vår älskade Louise kom hem från jobbet och en härlig Göteborgsvecka startade!

RSS 2.0
Stockholmare som hamnat på den norska landsbygden utanför Trondheim för kärlekens skull.
Vi har tidigare bott i Spanien, på Island och i Stockholm.

Med oss har vi Rocker, en fransk bulldog i sina bästa år och Astor, född 6 september 2013!