Det repar sig

Efter en skitlördag mådde iaf jag mycket bättre imorse, det är som bekant inte enkelt att vara man. Astor sov från halv tre till halv sju till halv tio. Sen har det varit slappt, men jag gick ut i höstsolen för att rasta den tålmodiga fransosen och tog Astor i sjalen. Han var nöjd och somnade där.

Vi har nu sett en jättebra dokumentär om punkpappor, The other f word. I alla hårda killar finns mjuka hjärtan för små avkommor.

Astor har legat i gymmet i nästan två timmar! Han trivs där!










Ingen bulle i ugnen

Men en ostpaj med salami, broccoli och grön paprika. Bullen som bodde i min ugn förut har flyttat till pappas mage. Rocker snarkar på mattan. Ljusen är tända, ute är det sånt väder som gör att man vill vara inne. Och mysa. Jag tröttnar faktiskt aldrig på mys.












Astor en månad!

Tiden rusar! Men jag blir inte stressad av det, jag njuter av varje sekund och tycker det är roligt att det går framåt. Han blir starkare och piggare för var dag som går. Äter som en häst, ligger gärna i babygymmet och kikar även om han inte gör så mycket aktivt där än. Han är en varm kille, ett arv från hans fars sida, men händerna kan vara kalla ibland, speciellt när han äter och gärna lägger den ena mellan brösten. Han gillar att låta och prata och han blir arg fort om han inte får det han vill på en gång. Vagnen är en skön plats, ju mer terräng den rullas över desto bättre sover han. Men bästa platsen är pappas famn eller vid mammas bröst. Det är kul att kolla mot lampor och ljus och vänster är gosidan att ligga på. Nappen funkar ibland, ibland är det godare med handen, men mest snuttigt är det vid mammas bröst. Skötbordet är en intressant plats där han blir ren och lugn och leende. Och just det, de yttre fotknölarna är som små spetsar!
På måndag ska vi på vägning och mätning, kläderna blir kortare och kortare så ett par centimeter måste han ha sträckt ut sig, och de minsta mössorna är nu för små, att han blir tjockare ser vi ju på hakan!
Månadsbarnet firar genom att mysa och vara en fredsrumpa!