Vad jag inte visste

Innan jag blev gravid visste jag väldigt lite om den svällande världen. Allt jag visste hade jag lärt mig av kollegorna vid lunchen och Pernilla och Sofie. Men saker som tagit mig på sängen är bla dessa ting.
Svettningarna, ganska konstanta, forsande, från körtlar du aldrig känt till. En försmak på klimman?
Flåset, som Jennie sa, det är ibland jobbigt att prata färdigt för man blir så andfådd.
Huden, bara de första månaderna bjöd på lite fjortisfinnar, men nu kliar det här och där. Främst på fötterna och benen. Smörj dämpar i alla fall lite.
Bröstvårtorna, ser och känns helt annorlunda ut, samt läcker....
Foglossning, inte bara en molande smärta i nedre delen av ryggen. Nej då, höfter, ben och ljumskar kan också bränna, värka, stråla, pirra och smärta.
Anktant, att vagga långsamt fram är inget gravida gör för att de vill, det är helt enkelt brist på möjlighet att ta normala raka och långa steg i gångtempo. Att resa sig som en gravt överviktig negertant är inte påverkbart, ibland rasar man ner i soffan igen, andfådd som efter ett marathon. Och det tar några sekunder innan du kan stå upprätt när du väl kommit på benen.
Blåsan, bebis verkar se kissblåsan som en evil twin den vill förgöra. Det är i alla fall mot den som mestparten av sparkarna riktas. Och jag kissar därefter. Med korta intervaller så att säga.
Branden, i hals och bröst. Aldrig varit med om förut. Stark, dvs god, mat är rena dynamiten. Och Nyco är som pulversläckning.
Torrboll, ögonen vill stöta ut linserna varje morgon, munnen är som sandpapper, näsan blöder vid minsta fräs. Lösningen heter linsvätska, Läkerol och olja.
Aptit, upp och ner, ja och nej, fram och tillbaka. Du råder inte själv över plötsligt begär efter diverse mat, du skäms inte över att äta en bufférestaurang i konkurs och vissa dagar får du bara ner en mandarin eller knäckemacka.
Energi, sov och vila, men ändå trött. Somna när man sätter sig, vaggas till omedelbar ro när bilen börjar rulla, tunga ögonlock vid vart filmintro. Man är trött. Men att flyga upp och plocka undan tallrikar efter middagen, rejsa runt en vagn på Ikea och flytta runt tavlor hemma känns som naturliga val att lägga sin sista energi på.

Nu ska svettot knöla in sig i bilen. Och säkert somna....


1 Tanten:

skriven

Alltså en försmak av klimman

Kommentera här: