Nu är man inte längre hundägare eller matte åt en liten fralla.

En del av min identitet förändras nu. 

Det blev en svart dag idag.

Inombords är det som ett brinnande stort hål. Samtidigt som jag känner otrolig tacksamhet över att få ha varit Rockers matte i tio år. Han har lärt mig så mycket om mig själv. Att känna en annan sorts kärlek och ömhet, en glädje och ovillkorlig kärlek från honom till oss. Att få ta ansvar, prioritera och till slut, att fatta beslut och se bort från sitt ego. 

Rocker ska bli ihågkommen med glädje och vi ska prata om honom, alla hans nyck och specialiteter och se på bilder och filmer. 

Men just nu är det tomt. Tyst och tomt. Han fattas.