Supergoda lussebullar!

Visst är saffransförpackningarna fina! De har inte Kesella här, och det fanns inte heller nånstans på Storlien så jag fick leta fram nåt annat recept. Det blev Vete-kattens klassiska, och de blev så goda! Receptet hittade jag här. Degen var så underbar att ta på och jobba med. Jag kavlade ut degen och hade på smör, bitar av mandelmassa (eller den norska versionen, kransekakemasse, ganska söt), på med lite russin och rulla ihop.
Avnjutes nu med ett glas julmust.
Samma recept går att använda till vanliga kanelbullar.

Recept!

Vete-kattens vetedeg

Raskdeg:
50 g jäst
2, 5 dl rumstempererad standardmjölk
100 g strösocker
350 g vetemjöl special (men jag använde vanligt vetemjöl)

Bortgörning:
2,5 dl rumstempererad standardmjölk
150 g strösocker (men öka gärna mängden något)
200 g smör skuret i bitar
10 g salt (ca 2 tsk salt)
2 påsar saffran
750 g vetemjöl special (jag använde vanligt vetemjöl)
1 ägg

1. Lös upp jästen i mjölken med visp. Tillsätt sockret och mjölet och arbeta fram en elastisk deg. Ca 5 minuter i matberedaren eller 10 minuter för hand.
2. Täck över raskdegen och låt jäsa till dubbel storlek på varm plats i ca 30 minuter.
3. Tillsätt ingredienserna till botgäringen och arbeta degen elastisk. Ca 15 minuter för hand eller 10 minuter i matberedare. Slarva inte med bearbetningen! När du är färdig ska du kunna dra ut degen till en tunn hinna utan att den brister.
4. Täck degen med plastfolie och låt vila i 30 minuter.
5. Koka under tiden upp russin och glögg. Låt svalna.
6. Arbeta ut lussekatter av degen och tryck ner glöggkokta russin. Jäs i ca 10 minuter och pensla sedan med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen på ca 250 grader tills lussekatterna precis börjar få fin färg

Minns ni hur det var

Tonårskärlek lever i parker, på bussen, i klassrum och smala sängar. När taniga kroppar med darrande händer lockar och längtar.

Varje ögonkast, ord och beröring analyseras innan det besvaras. Allt registreras innan man vågar släppa taget. Man flyger på moln. Man kvävs av oro.

Kärleken är så smäktande och stor att jag inte kan andas, jag kan inte höra något för suset i öronen av orden du sa. Fjärilarna har upplopp i min mage när jag vet att jag ska få se dig. Blir alldeles varm i bröstet av ditt namn. Tiden är oviktig men alltid allt för kort. Vi måste vara med varandra var sekund. Annars måste vi ringa och prata bort timme efter timme. Eller bara tänka och drömma och skriva ditt namn med snirkliga bokstäver. Ingen annan kan förstå. Det spelar ingen roll för vi har inte plats för någon annan ändå. De som tränger sig på och måste ta av oss vill vi bara stänga ute.

Vi känner varandra bättre än vi känner oss själva. Vi skrattar och vi gråter. Vi bråkar men mest älskar vi. Och jag ger allt till dig. Tömmer mig själv totalt. Kan inte var hel utan dig. I framtiden finns bara du. Åren innan du fanns är i onödan. Men här är vi just nu. Här och nu finns bara vi. I en egen värld. Allt ska vi göra tillsammans. För alltid. Jag måste ta in varenda millimeter av din kropp. Som om jag är rädd att inte minnas det jag undersöker var dag. Din hand måste alltid vara i min. Mitt namn tillhör dig. Det kommer alltid vara vi.

Plötsligt spricker allt, trasas sönder och sårar där ingen skadat förut. Lämnar ärr djupare än känslorna nått. River upp allt som någonsin funnits, skapar stormar av ingenting. Gör oss till andra människor och vi kommer aldrig bli desamma. Vi har lärt. Ett har blivit två igen. Och jag måste lära känna mig själv utan dig.

Jag kan bli så nostalgisk över tonårskärlek när jag ser på film eller läser.

Våga färg!

Personlighet och den där extra touchen som gör ett rum. Jag inspireras ofta här och här.
Till sommaren kanske vi lägger lite energi och målar lite här, även om vi bara hyr, vitt är så tråkigt! Jag är sugen på en galen tapet i sovrummet vid den väggen vi har sängen mot.