Berit blir vittne till ett mordförsök på en stor (icke fiktiv) författare på Bokmässan i Göteborg. Innan det är hon en överviktig, medelålders, halvt försupen skvallerjournalist som kallas Kåta Berit. Efter mässan drar en riktigt otippad karusell igång, det är kriminalitet, droger, människoöden och Berit står i mitten, fortfarande bitter, medelålders och halvt försupen, fortfarande Kåta Berit. Men hon får också lite jävlar anamma i sig på ett nytt sätt och var fan ska den här resan sluta?

Den riktiga Drougge porträtterar i boken några av Sveriges största personligheter, både hatade och älskade, och det gör hon på pricken.

Spännande och väldigt underhållande bok, roliga slangord och nydanande sådana, bra språk, spännande story på många plan!

Mycket bättre än Paganinikontraktet! Läste ut denna på en dag, för den var spännande! På ett elevhem för bökiga flickor hittas en av dem död i sin säng, såsom omslaget vittnar. Som vanligt blir Joona Linna inblandad utan att egentligen ha rätt i att stå mitt i utredningen. Han går på känsla och jobbar åt många otippade håll för att få lösa det mystiska och grova fallet.

Bäst porträtterat i boken är kaoset som uppstår bland flickorna och hur hysterin slår igenom orden och man blir nästan stressad av att läsa för man hör deras kackel och oro.

Nu får vi också veta mer om Joona Linnas bakgrund, själet till hans ensamhet, hans lynne och egensinnighet. Boken lämnar oss också i en vetskap om ytterligare en uppföljare.

Laus är en arkitekt mitt i karriären, hans pappa dör och det väcker tankar, känslor och funderingar hos Laus. Han hamnar av blandade anledningar eller ingen anledning alls i en liten by där han får en nära vän på ett otippat vis.

En kul grej är att boken utspelas i Danmark och där verkar det inte vara något problem att dricka alkohol under graviditeten, det skålas och firas att det gått si och så många månader.

Boken är en roman som inte är särskilt medryckande, den pendlar tillbaka till en tidigare relation Laus haft och det bästa med boken är hur småstaden är porträtterad.

Andra boken från pseudonymen Kepler handlar igen om polisen Joona Linna som på sitt unika vis utreder två mystiska dödsfall. En misstänksam hängning i ett rum utan möbler. Och en drunkning ombord på en båt där kroppen är helt torr.

Boken är spännande och håller ett högt tempo. Den är välskriven och detaljerad med kunskap om många ämnen, musik är ett genomgående tema.

Men det är ändå nåt med den här boken som gör att det bara blir en spännande deckare, inte lika mångfacetterad och obehaglig som den stora genomslagsboken Hypnotisören.

Vackert skriven bok med mjuka ord om sorgen Adam bär över att ha tvingats välja mellan sitt livs kärlek och sin dotter. Och sedan förlorar dottern som var hans val. Han söker sin historia och boken utspelar sig både i Stockholm, på Nya Zeeland och i min lilla favoritstad Krakow. Många fina anekdoter och personporträtt, mysig bok trots den tunga sorgen.

En stark film om ett ämne som är jättesvårt. Vi följer en mammas kamp att överleva sig själv, sin vardag och omgivningens dom efter att hennes son skjutit ihjäl massa elever på sin skola. Ett fenomen som efter det i verkligheten skedde första gången upprepas alltför ofta. Filmen går mellan nu- och dåtid och man får bara glimtar av vad som verkligen hänt den dagen i skolan.

Ända sedan födseln har Kevin varit ett speciellt och krävande barn, kolik som bebis, sedan nästan autistisk i sin hämmade utveckling men samtidigt slug och psykotiskt elak vilket riktas mot modern och fadern ser inte alls det här beteendet.

Jag hade lite ont i magen hela filmen över den sorg och tragik som excellenta Tilda Swinton verkligen får till, och jag blev mer rädd än tidigare för psychobarn som stirrar på en.

Den här dåliga sötsliskiga bläfilmen slösade bort 1,5 timme av mitt liv. Jag trodde filmen som baserats på en så populär bok, skulle vara en sorglig och romantisk historia i Paris. Istället är det en larvig och fjantig kärleksfilm somkan klassas in i kategorin: Jag gillar ej.

Emma och Dexter möts samma dag varje år, efter att ha varit väldigt goda vänner tar deras liv olika riktningar och vänskapen glider isär. Han blir en tv-kändis som festar och är olycklig. Hon blir lägger sina romanplaner på hyllan och blir ihop med en kille hon inte är kär i och är därmed olycklig.

Det som är bar med filmen är att den startar 1988 och varje år är de väldigt 90-taliga och sköna i stilen. Bådas ångest porträtteras ganska bra och man känner igen känslan. Det som är dåligt i filmen är de tråkiga skådisarna, jag har aldrig gillat henne och vem är han? Åldrandet i filmen är inte särskilt bra gjort och den är bara way to much romantiskt och jobbig.

En sån film som hade gett en kille spader så att säga.

En fantastisk liten film som överraskade och tog mig med storm. När jag tänker Owen Wilson tänker jag typ lustigkurrekomedi med uppenbart slut. Men han var ju riktigt bra som Californiaförfattare med ambitioner som drömmer om the golden era på 20-talet. Han är i Paris med sin fästmö och hennes snobbiga föräldrar och jobbiga vänner. Men en midnatt hamnar han i sin drömtid. 20-talets Paris. Hemingway, Scott Fitzgerald, Dali (Adrien Brody!) och Picasso och fler bekanta kändisar från då radas upp och han träffar den undersköna Marion Cotillard. Hon är verkligen en fröjd för ögat och örat. Men ingen slår Carla brunis hesa engelska med fransk brytning.

Se den här fina frankofilfilmen med en tjejkompis och njut av Paris daytime, nighttime och raintime.

Alla blir vid födseln tilldelade en viss tid att leva, efter 25 år måste du skaffa dig mer tid. Allt betalas i tid och klockan du har sitter digitalt i huden på din underarm. Ganska bra framtidstolkning, vem vet vad som är värt mest om hundratals år? Men hur ska man göra med de som har "all tid i världen". Och ska de fattiga vara tvugna att dö för att en bussresa eller kaffe helt plötsligt kostar dubblet så mycket? För när din klocka går ned på noll, då lever du inte längre.

Ganska bra Hollywoodfilm.

Ibland dyker det upp nån sån här otippat härlig bok som man aldrig hört talas om tidigare. Jag fick den av mamma och den påminner mycket om Kalifens hus både i det roliga språket, den annorlunda berättelsen och det där ostrukturerade samhället som här är i Indien, och i Kalfiens hus utspelar sig i Marocco.

Göran är en medelålders frånskild man som sägs upp på jobbet och motvilligt följer emd en kompis till Indien. Sen blir inget som han tänkt sig och han blir kvar där mot alla odds. Hans bästa kompis försöker lära Göran att se allt från den ljusa sidan, se att det är någon av hinduismens tre miljoner gudar som gör att saker blir som de blir. Han pratar så roligt att jag låg och skrattade när jag läste boken.

Rekommenderas verkligen som enkel, underhållande och annorlunda läsning! Missa inte denna godbit!

En tragisk fortsättning på det förhållande som började ta slut i boken Ur vulkanens mun, nu har det då tagit slut och de flyttar till varsin lägenhet. Barnen ska ha varannan vecka-livet och föräldrarna drabbas av både den ensamhet de ensamma veckorna ger och den ångest barnveckorna ger. Hela tiden är en rädsla för vem som ska vara den mest populära föräldern underliggande och hur träffar man någon ny efter en skilsmässa?

Det är mycket arga ord och onödiga meningar i boken, precis som i den förra. Och jag kan bara känna att jag hoppas att jag själv aldrig blir cynisk och bitter i min relation.

Återigen handlar det om spännande deckarhistorier och en spretig utredningsgrupp som vi läsare nog känner bättre än vad de känner varandra. I Tusenskönor handlar det om hur människor kommer till Sverige från krigsdrabbade länder och hur familjer tror att hemligheter kan begravas. En historia utspelar sig i Stockholm och en annan i Bangkok, har de med varandra att göra? Vilken syster i familjen med de döda föräldrarna är den som talar sanning? Och vilken lever?

Änglavakter var en filmklubb på 70-talet, vad har de personerna att göra med den grav som hittas i Midsommarkransen? Och är barnboksförfattarinnan som valt att leva i tysthet egentligen skyldig till det hon anklagats för?

Här är det många trådar från många årtionden och med många personer inblandade och det är spännande till sista orden. Poliserna vi följer blir själva indragna på varsina vägar och det blir väldigt känsligt och personligt.

Bra och spännande böcker!

Oh my god! Detta är något av det bästa jag någonsin sett! En miniserie om Mildred som blir ensamstående i ett fint villaområde i Kalifornien på 30-talet. Hennes kamp för att få vardagen att fungera, hur hon får söka jobb hon egentligen inte vill ha, döttrarnas och grannarnas åsikter om jobb som inte är tillräckligt fina, ja vardagen blir inte enkel.

Fantastiskt välspelat och alla tidsenliga detaljer är så intressant och underhållande! Kläderna, bilarna, samhället.

Kate Winslets ögonbryn uttrycker så många känslor, Ewan Rachel Woods kraxande likt en fågelunge får mig själv att dra efter andan, Guy Pierce är en gammal favorit och han är bra som alltid.

Finns även en originalversion från 1945 och allt är från början baserat på en bok.

Som en saga med figurer, miljöer och händelser som hör sagor till. En elak direktör, ett spännande litet hus och ett blont pojkhår i absurda lockar. Filmen handlar om att Fragrancia (fantastiskt namn) är anklagad för att ha mördat direktörssonen Rikard. Och hon radar upp historian om sin födsel, sin drömmande far och sjuka mor, lillebroren med Downs, kärleken till hockeyspelaren Petersson Jonsson (som är en lustig historia i sig) och förklaringen till varför hon sitter i ett förhörsrum när filmen börjar.

Fin och annorlunda film, som förväntat av Lemhagen, men ändå lite seg tyvärr. Jag kanske ska ge den en chans till och se den när jag själv är piggare och i en bättre nedladdad version utan hack och tystnad. För den var väldigt speciell.

Förut tyckte jag att Guns n roses-biografin Watch you bleed var den bästa rockbion jag läst. Nu tycker jag det är den här istället! Har alltid älskat Duff! Sexig då, välbevarad och fortfarande het idag. Och inte så där tragisk som många rockstars blir. Begåvad och fortfarande på en grym musikalisk nivå.

Boken handlar om hans uppväxt i Seattle, om hur Guns sedan bildas i LA och att han hela tiden vill behålla sina punkfötter i det som sedan ska bli grungens hemstad.

Beskrivningen av hans tidiga fall är vidrig och gripande. Han dricker tio flaskor vin om dagen under sin värsta period. Sen spricker hans bukspottskörtel efter att först ha svällt till en fotbolls storlek. Han får invärtes brännskador av syran och efter det måste han bli helt ren.

Den här boken handlar mer om kampen och allt det som hörde 80-talets LA till, än skvallret runt bandet och andra kändisar.

Kampen är genomgående i boken, först för drömmen om musik, sen för att hålla ihop bandet och sen för att överleva och bli ren. Duff skriver väldigt bra, idag jobbar han delvis som skribent och det märks.

Något som slår mig i boken och som han själv är och nosar på, är att Guns n roses historia är ganska sorglig för att de aldrig gladdes tillsammans åt sina framgångar, när allt exploderade hamnade de i separata loger, de hade egna visioner och viljor och vågade inte vara raka och ärliga mot varandra om de problemen som fanns. Fortfarande idag anklagas Axl Rose rent allmänt för att ha skulden till gruppens uppbrott, även om många av oss förstår att det inte var hans egoism som fick honom att bete sig som han gjorde under och efter breaket. Men Duff beskriver ångesten över att se sitt band falla sönder och hur alla har del i det, hans egen alkoholism, de andras heroinproblem och så Axls divalater.

I slutet av boken blir jag helt varm över insikten de kommer fram till och hur vuxna de blivit.

Översättningen från det klockrena "I'm with the band" blir lite tam, men nu fanns den bara på svenska. Hela tiden när jag läser den här biografin känner jag att jag döööööör! På ett så där fjortisaktigt sätt. ALLA som jag älskar från rockeran på 60-70-talet är med i den här boken, för de var dem som Pamela och hennes GTO-tjejer hängde efter och runt.

Vi pratar sex med Mick Jagger, Jimmy Page och en massa riktiga rockstjärnor som jag också vill hänga med. Helst för 40 år sen iklädd gamla sjalar och ingen behå.

Men boken är ingen sockrad saga, hon delar också med sig av droger, paraonia, sjukdomar, osäkerhet och allt det som florerar i en 20-årings liv i vanliga fall. Bara att i detta fallet är det LA-elitens kungar som krossar hjärtan, Sunset strip som bjuder på förstörda utekvällar, Hollywood som gör en fattig och bostadslös och vackra, kreativa kvinnor som är ens vänner och ovänner.

En fantastisk inblick i ett liv jag lätt hade hoppat in i om jag fick chansen, jag får heller mitt unga hjärta krossat av en gitarrgud än en finnig tonårskille utan moppe. Typ.

Pamela skriver underhållande, detaljerat och fint, idag undervisar hon i kreativt skrivande och hon har flera böcker jag vill läsa. Gamla dagboksanteckningar och tonårsdikter dyker upp och är så där pinsamt desperata som de flesta tonårstjejer har varit.

Ett plus i den här boken är lite roliga foton ur hennes eget arkiv. Och att min älskade Plant är med i boken, kärlek!

Ett liknande men ändå lätt annorlunda porträtt av Lisbeth-världens råaste brud-Salander. Lika spännande karaktär även om jag tycker att vår egna Lisbeth uttryckte egensinnigheten bättre. Att vara svensk och se filmen gör det hela väldigt speciellt på många sätt, den klirrar ju i biokassorna trots att de flesta av os har både läst boken och sett originalfilmen. Men det är bra även den här gången, med en ypperligt stilig Mikael Blomkvist som har svårigheter att uttala sitt eget namn. Det nordiska ljuset representeras underbart i huset han bor i när han efterforskar, en fantastisk liten interiördröm. Det nordiska mörkret representeras i allt från väder till lynne och sinne. Ni vet redan vad som händer i filmen, ändå är den spännande och bra!

Inledningen med Zeppelins Immigrant song i Nin-version är helt brutalt bra!