När två blir till en - betraktelser från sidan av

Johan och Gunilla har varit ett par i all världens evighet, så lång som den evigheten kan vara när man är knappa 30 år. Alla väntade bara på att de skulle set a date som det kallas. Och det gjorde de. 3 augusti i år vigdes de i Mariefreds kyrka och jag hade sån tur att få ta stor del av den kärlekshelgen. Förtroendet att vara både tärna och toastmadame värmde gott i vintras när jag bev tillfrågad. 
 
Under våren och sommaren smusslades det planer inför både möhippan och toasteriet. Kul och spännande! 
Det sms:ades flitigt mellan mig, bruden och Lollo under året. Många tankar som stöttes och blöttes.
Plötsligt var det dags för den första helgen i augusti! Tärnklänningar och en stor brudklänning trängdes in i en bil tillsammans med massa skor, smink och löshår. Samt tre nerviga tjejer! Vi körde ned till Mariefred och kom fram till det vackra Mariefreds värdshus, beläget vid vattnet i den charmiga lilla byn, med sagolik utsikt mot Gripsholms slott. 
 
Två sviter var bokade, Christinasviten och Gustavsviten. Vi gick på inspektion till fantastiska Gustavsviten, men den var lite mer manlig kom vi fram till och dessutom varm.
Sovrummet på övervåningen i Gustavsviten
 
Vi inackorderade oss som tre drottningar i vår majestätiska drottningsvit med två badrum, kakelugnar, och fantastiskt möblemang. Fjärilarna fladdrade till då och då i våra upprymda magar, bröllopshelgen hade börjat!
 
En del av det lyxiga möblemanget i vår svit
Bride to be med den vackra klänningen i bakgrunden!
 
Vid det vackra bordet satte vi oss och pysslade med papper inför morgondagens middag, tillsammans som i ett systerskap delade vi brudens förberedelser på ett fnissigt och förväntansfullt sätt. Klänningen hängde ståtligt över ena dörren som det vackraste i hela rummet. Och övrig inredning var inte direkt av det simpla slaget.
En promenad på stan i sommarhettan resulterade i kall glass, ett armbandsköp av bruden till bruden, och en check hos floristen. Jag var höggravid och svettig som en gris. Gunilla var randig och fräsch och Lollo var brunast i byn. Vi gick tillbaka till värdshuset och slängde oss ner i varsin Fatboy. Jag kom aldrig upp ur min. Lollo fortsatte jobba på brännan men fotade för säkerhetsskull med brunfilter, jag tröck mig mot skuggan vid staketet och vi svalkade oss med drycker från baren. Jag drack jättegott vatten.... Grabbarna anlände och joinade oss på gräset. Planer lades, nerver lugnades, förväntningar höjdes! 
 
Brunast, även utan brunfilter
Blekast, även med brunfilter
Kyrkan tornade upp sig precis bakom det anrika värdshuset från 1700-talet
 
Bord var bokat på en restaurang i byn och vi svidade om och gick dit. Jag vaggade på kullerstenarna och de andra följde mitt långsamma tempo. Vädret var tropiskt och grillbuffén vi skulle äta smakade sydländskt semestrigt. Vi svullade utan en tanke på hur morgondagens kläder skulle sitta. Jag behövde inte oroa mig för svullen mage så jag tog en vända till. Och en till. Osv. 
Skratten rullade runt bordet, humöret bland oss sex i brudföljet kunde inte vara bättre! När man väntat på något i så många månader, hela året liksom, då vill man verkligen fånga tiden när händelsen verkligen sker. Inte låta allt rusa förbi utan att man hänger med.
 
En av portionerna
Promenad genom byn
 
 
Värmen och mättnaden tog på våra huvuden och vi strosade tillbaka mot hotellet. Längs vattnet överväldigades man av den unika svenska sommaren på sitt bästa. Luften, dofterna, Mälaren, de gamla husen med frodiga fruktträdgårdar, kyrkan som tornade upp sig.
Min tacksamhet för minimal stad med allt inom fem minuter var enorm. Jag hade vilat upp mig inför denna helg för att kunna gå någorlunda normalt nedför altargången. På värdshusets uteservering slog vi oss ned tillsammans med My och Tobias (som senare under helgen avslöjade att de skulle bli föräldrar!) och lyssnade på trubadur, sommarpoäng 1, i riktig kvällsvärme, sommarpoäng 2, det dracks fruktdrinkar ur burkar, sommarpoäng 3, I Mariefred var glasburkar grejen, som drinkglas, ljuslyktor och blomvaser.
 
En drink senare återvände vi tjejer till vårt högkvarter. Jag sjönk ner i ett välgörande bad i det lyxiga badrummet. Gunilla bad Lollo kontrollera att jag inte drunknade (bridezilla) och sen somnade hon som en prinsessa med öronproppar som skydd för mina snarkningar och trubadurens skrålande. 
Jag och Lollo satte oss och målade naglarna och hetsade upp oss lite inör morgondagen. När det var dags att lägga sig ned vaknade Gunilla till och vi var lite så där fnissiga som i en amerikansk high schoolfilm. Men vi hade inte kuddkrig i underkäderna. Rummet var kolsvart och varmt med trubaduren skrålandes utanför. Men visst slocknade vi snabbt ändå. Jag gick på toa åtta gånger på sju timmar så jag tror de var glada att det var jag som sov ensam i extrasängen. 
Badkar i solsken och nattdräkt
 
 
På morgonkvisten vaknade vi innan väckarklockan hann ringa. Solen sken redan och vårt humör var lika strålande det! Sofie hade messat några gånger att hon var på väg och vi gick ned till frukostbuffén. Med utsikt över den glittrande Mälaren och det ståtliga slottet avnjöt vi massa frukost. Fjärilarna i magen fick trängas med våfflor och nybakt bröd. Detta var sista stunden med grabbarna innan vi skulle gömma oss i varsin svit. Sista stunden för brudparet som ogifta! 
Sofie kom med massa frisörbagage och vi gick upp till vår drottningsvit.
Frukostutsikt över Gripsholms slott
Bästa frisören i världen!
 
Jag låg på soffan medan Gunillas förvandling från söt korthårig tjej till majestätisk brud med svallande lockar och svepande ögonfransar påbörjades vid sminkbordet som var som lånat från Marie Antoinette. Lollo var den mest nervösa av oss alla. Varm och svettig som den höggravida värkande soffliggaren, med nerver på helspänn och granskande blick på varenda tygfiber i våra klänningar som hon strök.

De vackra blommorna anlände men när de skulle monteras i brudfrisyren gick en av dem av. Som tärna ställde man så klart upp och jag och Sofie gick till floristen som ordnade upp det hela. Värdshusets lokaler började fyllas av gäster och det var så kul att stöta på den ena förväntansfulla personen efter den andra. Självklart brudparets familjer men också alla våra vänner!
 
Gravidhungern slog till och jag beställde upp lite snacks till oss. Brudens mor tittade förbi och fotografen anlände. Vi smygtittade ut genom fönstrena ner på baren för att få en glimt av gästerna. Tiden flög och det var dags att klä på Gunilla drömklänningen! Vi fyllde vår tärnplikt och knäppte knappar i ryggen och ordnade tyll. 
Astor i magen!
 
Sofie var vår klockhitler och det var bra för även om det bara var trettio sekunder att gå till kyrkan tog allt längre tid på klackar med massa tyg och blommor att hålla reda på. Ute stekte solen högt på himmelen och temperaturen var milda 29 grader. Tur med vädret! Mindre tur med gravidsvettningarna för min del! I den branta trappan upp till kyrkan väntade de söta brudnäbbarna (Gunillas systers barn) med sina föräldrar och gud som man kände nerverna och känslorna då! Barns problemlösa närvaro lättar ju upp de flesta situationer och det var nog skönt för oss alla! 
 
Dörrarna slogs upp och in tågade vi! Vacker känsla att få gå med sina två bästa vänner tillsammans mot altaret! I kyrkbänkarna fanns så många fina ansikten på de jag älskar och självklart fick jag flashbacks från mitt eget bröllop bara elva månader tidigare. När jag såg Johan se Gunilla då rann någon tår över! Men Lollo grät så klart mest. Vi stod bredvid varandra under den vackra och förvånansvärt korta ceremonin. Det var så fint. Och så varmt. Svetten rann på min rygg, nedför benen, i pannan, obekvämt och stressande! Jag torkade och torkade svettmustaschen på överläppen och tröstade mig med tanken att när man ska stå bredvid Gunilla är det ändå ingen som kollar på en gammal tärna.
De sa ja och kysstes till applåder! Så ljöd den sista sången av Mys klara stämma och vi tågade ut ur kyrkan och ställde oss väntande på den långa kyrktrappen. Brudparet kom ut under kast med små hjärtan och glada hurran! Majestätiskt!
Nervösa bestmen
 
 
Som tur var hade en härlig sommarvind börjat fladdra och svalkade alla gäster med sin ljumma bris. Fotoblixtarna blinkade överallt när hela sällskapet gick upp för grusgången vid sidan av kyrkan till en platå med utsikt över vattnet.
 
Så fick vi en liten paus. Jag och Lollo smet upp i sviten som nu var städad och redo för bröllopsnatten. Vi svalkade oss med iskall cider och hetsåt lite i efterdyningarna av nervositet och spänning. Med tunga hjärtan fick vi byta till vanliga hotellrum för de dödliga. Minnet av Christinasviten bär vi alltid med oss. Alla rum var dock jättefina och hade badkar så det var inte större sorg än att vi kunde skaka av oss den med lite bubbel i trädgården. Där hade nämligen alla gäster samlats runt snittar och champagne. Tursamt nog fanns det alkoholfritt så jag fick också njuta! Alla mina kära vänner överröste min svettiga kropp med kramar och det pratades lika mycket om bebis som vigseln. Brudparet var på fotografering utanför slottet och min partner in toastcrime hade ordnat en tavla där alla skrev en hälsning till dem.
De anlände tillbaka och det var ett kramkalas utan like som fortsatte! Min nästa uppgift väntade, den som toastmadame så jag passade på att ta en liten paus innan dess. Hängde på rummet med Kent och Linus och vilade en stund.
 
 
Middagen startade med lekar, tal, överraskningar för brudparet och övriga gäster, bildspel, dikter, presenter, oerhört rörande ord om minnen och framtid. Det framgick tydligt mellan de tre rätterna hur fina människor dessa tu är och vilka fina människor de har runt sig. Vi presenterade talare efter talare och folk torkade tårar och skrattade gott åt anekdoter och hemligheter som kom upp i ljuset. Det var så kul att vara toastmadame! Att få underhålla och överraska även brudparet som annars var de som höll i händelserna under helgen.
Enda bilden vi har från middagen, skoleken!
 
Vid vårt bord låg nerverna på linneduken tills alla gjort sitt och pustat ut. De som var mest nervösa (the bestmen) gjorde bäst ifrån sig och Lollo grät mest av alla under alla tal, inklusive sitt eget. Hyllningarna till dagens huvudpersoner skallrade mellan väggarna och skål efter skål utbringades. Middagen med sina luftpauser blev hela sex timmar! Då hade vi gjort ett rejält toastjobb och innan tårtan skulle skäras upp och bröllopsvalsen dra igång festen var jag tvungen att gå och duscha iskallt. Satte på mig den svettiga klänningen igen och sandalerna i 41 som satt tight... Bilderna visar ändå en fin fasad så jag gissar att lite lösögonfransar och Sofies magiska hårkunskaper lurar de flesta. Gravidmage är ju också vackert, det fick jag höra om och om igen under helgen och det känns kul att tänka tillbaka på att jag var i det fantastiska läget i livet när den här bröllopshelgen ägde rum. Något jag tidigare trott var bland det tristaste som kunde hända, att någon av mina kompisar skulle gifta sig och jag inte skulle kunna skåla i skumpa pga en gravidmage. Nu kändes det helt tvärtom! Det enda jobbiga var tröttheten man inte kan mota bort under en graviditet. Så när bröllopstårtan skurits upp och avnjutits på den fina övervåningen och brudparet valsat loss prick på tolvslaget var det dags för mig att hitta sängen på vårt rum. 
 
Festen drog igång och jag visste att Johan och Gunilla var nöjda med dagen och kvällen, alla hade det fint på festen, alkoholen flödade ikapp med svetten från sommarnattens tryckande åskväder, det var dans och diskussioner, kaffe och konjak. Jag tror jag lade mig innan den äldsta av släktingar hunnit dra sig tillbaka. Och då kom tröttheten över mig både fysiskt och mentalt. Men jag hade klarat det! Ingen för tidig födsel än så länge!
Kent kom smygandes vid tre och då tror jag de flesta drog sig tillbaka. 
 
Söndagen väckte mig med sol genom rullgardinen långt innan klockan ringde. Ingen vanlig baksmälla bodde i min kropp men en baksmälla av spänningsnerver, foglossning, glädje och även sorg över att allt var över och vi snart skulle åka hem. Det var jag och några vuxna vid frukostbuffén men jag tog min bricka ut på verandan och avnjöt första portionen ensam med utsikten och sommarmorgonens sol. En efter en trillade sedan alla in på gruset och buffén länsades på det mesta. Historier från natten skravlades och vissa var i bättre form än andra om man säger så!
Gulligaste frukostsällskapet var Noelia
 
Det nöjda brudparet kom ned och visade sina fina morgongåvor och bruden siktade in sig på våfflorna medan brudgummen började känna sig van vid buffé, det var ändå hans femte eller så för denna helg. Presentöppning väntade på övervåningen och det var mysigt att få sitta bland alla fina kompisar och bli klappade på magen och killad på armen. Alla var överens om att det var totalt overkligt att vi skulle ses med en liten bebis nästa gång. 
Efter presentfikat började folk åka hemåt, några strosade genom mysiga Mariefred eller gick ett varv runt det vackra slottet. Jag hängde väldigt stillasittande i värdshusets trädgård och den söndagen med vännerna var en av de bästa någonsin. Så där skön bakisstämning, någon tog en återställare, vi åt lite lunch, solen stekte och det kändes som tonårsdrömmarna om att vi alla skulle bo i ett kollektiv eller på samma gata gått i uppfyllelse. 
Vi tog stela familjefoton
 
Till slut kom den oundvikliga stunden, helgen var över, bröllopet förbi, avsked togs, kramarna blev långa, orden, tacken och lyckönskningarna åt alla håll var varma och fina. Alla var eniga om att minst en bröllopshelg per sommar är ett måste nu när vi precis börjat vänja oss!
 
Tack Gunilla och Johan för förtroendet att få vara så stor del av ert livs helg fylld av kärlek! Tack Lollo för att du alltid är vid min sida. Tack Martin och Hassan för bästa hänget. Tack Astor för att du inte beslutade dig för att böka till det och tack Kent för att du var den med finast kostym och bästa peppen till mig under kvällen när jag var trött. Tack Sofie för fina frisyren, den höll i tre dagar.

Vår första bröllopsdag!

 
Idag är det ett år sedan vi gifte oss! Första bröllopsdagen kallas bomullsbröllop, det är ju fint och mjukt och vitt så det låter bra tycker jag. Ibland känns hela bröllopshelgen som om det var igår, och ibland känns allt så otroligt avlägset. Något som dock känns likadant nu som för ett år sen, och flera år innan det, är att jag älskar Kent otroligt mycket! Jag är så glad över att leva mitt liv med honom, allt kul vi har gjort och allt som väntar oss, speciellt i detta nu, känns fantastiskt att få uppleva med just honom. 8,5 år har gått sedan den blöta natten på Kiss, när jag hade Maidentröja och han hade Ramones. Jag blev kär på en gång. Ikväll har vi suttit hemma och inte haft det så spännande, jag i långklänning och han i badshorts och t-shirt. Med älskade Rocker och i väntan på den kommande sonen. 
 
Ett bröllop handlar ju så klart om att hedra kärleken man har för varandra, men i vårt fall också om att få dela den lyckan med nära och kära. Jag tänker nästan varje dag på den overkliga glädjen i det att få så många gäster som ville vara med oss den helgen, utan er hade det inte varit detsamma. Jag ville inte rymma till Las Vegas eller liknande, hur mycket jag än älskar Kent.
 
Under 8,5 år hinner mycket hända, och om ytterligare så många år har vi en son i skolan, är vi aningen äldre och har gjort ännu mer skojiga saker tillsammans. Det blir spännande! Och nästa bröllopsdag kan vi förhoppningsvis fira på något romantiskt vis, med en konsert eller lyxmiddag eller spa, inte hemma i väntan på förlossning. Även om det kanske är det finaste sättet av dem alla. 
 
Detta var precis i början när vi var tillsammans!
Älskar dig för evigt!
 
 

Ett plan kom lastat för ett år sen!

Då när vår bröllopshelg startade! Vem kunde då tro att vi ett år senare skulle sitta och vänta på kärleksbebis?!
 

Den första gång jag såg på dig, och kände hur du såg på mig

Se dessa bilder och känn gåshuden och tårarna. Eller är det bara jag? Jag minns i alla fall när jag såg Kent när jag kom in i kyrkan, han såg så glad ut och jag var så glad att det var honom jag skulle gå fram till. Kände mig inte så rörd över det faktiskt, mer glad och exalterad! 
 
 

Wedding photo

Har framkallat en större bild från bröllopet som vi kan titta på och minnas! Och så har vi ju förstås den fantastiska boken.

Bröllopsbloggeri

Fortsätter nästa vecka med att blogga om vårt bröllop  Bjuder under tiden på en hemsk bild :)

Vårt bröllop del 2, den första dagen

Så blev det fredagsmorgon, vi var båda trötta och lite sega med att komma iväg. Kent och Frank skulle laga färdigt all mat, och jag hade massa att stå i.

Jag körde upp till Kopperå, där gästerna skulle bo. Hämtade ut nycklarna och gick igenom vem som skulle ligga på vilket rum, fyllde upp köket med frukostmat och tömde släpet på utemöbler som vi hade med oss.

Vi hade hyrt två hus för våra gäster, det ena med hotellrum med fina namn, det andra som en stor vlla med flera sovrum. Det senare har varit direktörsbostad för direktörerna på den, numer nedlagda, fabriken. Ett stort och lyxigt gammalt hus med antika möbler, och ett spöke! Med huset för mig själv och dagens kanske enda lugna stund tappade jag upp ett bad, stängde av ljudet på mobilen och försökte slappna av en stund. Det gick så där. Men ren blev jag! Sen fönade jag håret enligt anvisningar från min frisör/tärna/hårboss.

 

Just nu går det inte att se bilderna från boendet, men här och här finns länkar. Vi var så nöjda att kunna erbjuda våra gäster så praktiskt och så fint boende! Det var lite som i en amerikansk film när man är iväg och firar bröllop vid fina hus vid vattnet. Jag vill själv åka och bo i de husen! 

 

Ut i bilen med alla väskor och lämna av släpet, hämta upp 20 bröd och massa hembakta frallor, köra tillbaka dem till gästernas boende, lämna av Rocker hos Kents gudmor, hämta nycklarna och lämna vår packning där vi skulle bo. Och sen var det inte lång tid kvar tills planet skulle landa, med 26 härliga vänner och familj! Nu var jag rimligt stressad! Och hungrig!

 

Jag körde till flygplatsen, lite som en racerchaufför, fast med mindre kontroll och på slingrigare vägar, musiken dånade och jag hade lyckorusförväntningar i hela kroppen. Nu kommer de!!! 

Har ni aldrig hämtat så många gäster från ett och samma flyg vet jag inte ens om ni kan föreställa er hur det känns, halva flyget töms på de man tycker om mest på hela jorden och de är här för din skull!

 

Jag såg planet landa när jag körde parallellt med det på väg mot flygplatsen. Rejsade in på parkeringen och sprang till ankomsthallen, hann stå med bultande hjärta fem minuter innan morbror Peter kom ut! Första gästen! Sen myllrade det ut Carolinor, Thomaser, tärnor, Teresor, Mysor och Söderbergare, Falkeredar, Gunsor och Lojsor och massor av folk! Det var kramkalas med adrenalinkick och overklighetskänslor, hela jag skakade och inte längre av hunger utan av lycka! LYCKA!!!

 

Jag intog reseledarrollen och grupperade folket in i bilar, i min bil hamnade farmor och farfar samt Gunilla och Johan. Vi körde till Kopperå, jag berättade lite längs vägen, de tyckte naturen var fin, vi åkte längs med älven, mellan berg, genom dalar, såg ras, vattenfall, och snö!

När vi kom upp till boendet fick alla sitt rumsnummer och de verkade väldigt nöjda med rummen, matsalen, utsikten, ja allt! Jag följde med resten till direktörsbostaden, under den här helgen kallad vuxenhuset eftersom det var så vi delat upp gästerna.

De vuxna fick sina rum, döpta efter föredetta direktörer, vi inspekterade de lyxiga salongerna med möbler och konst från en annan tid. Med utsikt mot en damm och en grön trädgård tyckte alla att det kändes riktigt lyxigt och fint att få bo så!

 

Kent kom förbi och hälsade på sina gäster, men de var inte helt klara med maten än så de fick åka iväg igen. Vi andra hängde och minglade, det dracks lite vin, pratades och kramades. SÅ härligt att ha dem på plats!

Vi hade förberett en promenad till en loppis och ett roligt samlarmuseum, tyvärr fick det ställas in men det gjorde inget för vi hade det så trevligt ändå!

 

Alla satte på sig en namnlapp, vi åt middag, olika bulgursallader, groddar, tomat och fetaost, hembakt bröd, youghurt och vin och öl!

 

 

Folk hade funnit bord, ljus hade tänts, sorlet var varmt och härligt i den fina matsalen.

 

Efter en stund började norrmännen droppa in, alla fick en namnlapp, det hälsades och skålades, fler åt mat, alla tycktes ha det bra, samtalsnivån höjdes en aning i takt med inmunduigandet av vin.

 

 

 

Jag och Sofie gick runt och satte upp frågor till en tipspromenad som handlade om oss, om allt och om inget. Något för alla helt enkelt! Folk grupperade sig och gick runt i trädgården och husen för att svara på frågorna. Efteråt gick vi till Industrimuseumet som ligger alldeles i närheten, en småkylig kvällspromenad och lite lära om traktens historia. Mer intressant än vad jag hade trott, och det var vackert på museumet som ligger i en gammal fabriksbyggnad.

 

Tillbaka i värmen i matsalen passade jag på att byta om till min haute couturedräkt jag fick på möhippan. Man får ju ta de få chanser som dyker upp för att bära ett så fantastiskt plagg! Dräkten gjorde återigen succé och partystämningen i rummet var mer än jag förväntat mig. Verkligen fest! Vi smet undan en stund och gjorde ytterligare förberdelser i mitt hår inför morgondagens drömfrisyr. Min tärna Sofie delade rum med Louise och de hade fått det största och finaste rummet med stor eldstad och ett skrivbord med utsikt mot sjön, där satt jag och drack lite vin och blev fixad i håret.

 

Bild från möhippan

 

 

Ingvild, vår toastmadame gick omkring och gjorde research inför morgondagen, vem var vem, och vem skulle hålla tal, i vilken ordning osv, det var skönt att veta att hon hade full koll, för vi hade ingen koll alls på detta, precis som det var tänkt!

 

Efter lite tjejhäng (plus Dante såklart) redovisade jag tipsrundans svar och meddelade sedan att Elvis skulle lämnna byggnaden. Jag behövde skönhetssömn inför den stora morgondagen men resten fick gärna fortsätta partajandet. Kent hade inte ens hunnit träffa alla ännu för han hade kommit så sent, han och jag hade knappt sett varandra så han ville gärna stanna en stund till innan sängdags.

Helt okej för mig, jag körde de två minutrarna till Verksgården där vi skulle sova. Låste upp till det stora timmerhuset där det bor ett fiskande spöke. Men inte orkade jag vara rädd för det, det lös inbjudande och vi hade hela huset för oss själva.

 

 

 

På det fina sovrummet väntade en välkomstgåva, och jag ställde in vår packning i garderoben så rummet fick vara fint och rent. Sen lade jag mig i den sköna sängen och kröp ned under de frasiga lakanen och vilade huvudet på den största kudde jag någonsin sett.

 

 

 

Jag fick sträcka ut mig, jag fick lite tystnad, jag läste lite på mobilen och hann precis somna innan Kent kom. Han kröp ned bredvid mig och vi slocknade båda två.

 

Har tyvärr inte så mycket bilder från den här dagen och kvällen, men vet att andra har. Här har jag lånat från Malin och My. 

 


Bröllopsskor

Det var inte så lätt att välja skor till bröllopet, jag hade en bild av att jag ville ha ett par jag kunde känna mig fin och bekväm i. Och tänkte väl mest på ett par platta guldsandaler. Kollade mycket på Kate Spade, en nybliven klassiker att välja romantiska skor ifrån. 
Här är några alternativ jag kollade på. I slutändan blev jag supernöjd med mina fynd på HM av alla affärer!
Mer om mitt val kan ni se här.

Vårt bröllop del 1, förberedelserna

tisdagen lämnade vi stan med fullpackad bil, jag vet inte för vilken gång i ordningen vi hade packat den full av bröllopsprylar och kört iväg, men nu var det final, och jag gick med näsan i blocket och bockade av, ingenting fick glömmas! Vid det här laget var jag ett kontrollfreak/nervvrak med ont i hela kroppen och flimmer på ena ögat.

onsdagen urartade mina stressproblem och jag bestämde mig för att nu var det nog, varför skulle vi börja stressa nu, vi hade ju gott om tid till att göra allt planerat. Jag sa till Kent att nu blir det inga fler sista minutengrejer, eller tankar om hur vi kanske skulle gjort något. Nu blir det vad det blir, och det kommer bli perfekt! (Detta efter jag råkade ska en eld i svärfars kök...)

 

Vi åkte till Åre och handlade och mötte Pernilla, Niklas och Dante, våra första bröllopsgäster! Trötta som vi var allihop åkte vi till Bakken för riktig avslappning och Dante sov så sött sin första natt i den lantliga fjälluften.

 

torsdagen började det jag längtat efter så mycket! Vi fick nycklarna till lokalen! Men först var det dags för genomgång i kyrkan. Bestman Frank var på plats, och likaså musikern Jim samt Pernilla, Niklas och Dante. Prästen gick igenom hur vigseln går till och det kändes spännande, avslappnat och lite overkligt. Vi provspelade och provgick altargången.

 

Sen kom jag till Gudås festlokal helt själv, gick in i den ganska trista lokalen och tänkte att om några timmar är det fullt förändrat här inne. Jag satte mig ner i lugnet och ensamheten med en kaffe och började skriva namnen på stenarna vi samlat för att ha som bordsplaceringskort.

 

Niklas skär svamp, Pernilla oc Marna diskuterar dekorationer

 

Folk började släntra in, Kent och Frank, Niklas och Pernilla, Eli och Ashley, Petter och Andrea, Marna, och fler kom under dagen för att se om vi behövde hjälp. Och det behövdes faktiskt så mycket hjälp, det hade jag aldrig trott. Stolar och bord skulle sättas ut, dukar läggas på, löpare sträckas, tallrikar, bestick och glas putsas och ställas på raka rader, servetter veks, gardiner byttes, oljelampor fick veke och olja, pynt sorterades och sattes ut enligt min vision, alltså ganska ostrukturerat och lite sån på känn. Var sak fick hitta sin plats på borden, i fönstrena, i entrén, på presentborden, på scenen samt utomhus. Det var drivved, stenar och rostiga saker vi samlat ihop, små buddhor, pumpor och fiskeredskap, handskrivna menykort på små ställningar, blockljus med dekorationer runtom, oljelampor och glasvaser med blåbärsris och gula blommor.

 




 

Partytältet sattes upp, stenar lades ut vid tallrikarna, ett stort fint slitet bord fick bli lite pyntbord i ett hörn. Kartonger packades ur, påsar tömdes, skräp slängdes. Och under tiden förbereddes maten inne på köket, Niklas körde på för fullt vid pannorna och Kent och Frank hade åkt iväg för att handla de sista grejena. Det tog en väldig tid och vi började alla bli trötta och hungriga. Då fick vi pizzaleverans! Och efter det nya krafter.

 

Från början

 
 
 
 
Efter förvandlingen
 

När den sista finishen var lagd vid dekorationerna samt maten var maten inte ännu färdig, och vi hade dekorerat i åtta timmar! Som sagt, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det kunde ta sådan tid! Så tack till alla som hjälpte till!

Frank är ju kock och hade enligt sin uppgift full koll på matbestyren, jag hade noll koll, men det gjorde inget, han fortsatte hemma för att få färdigt alla förberedelser och vi åkte till Bakken och slocknade.

 

Gigantisk älgryta på puttring

Jag led av smärre sovproblem dessa dagar innan, trots trötthet hade jag svårt att somna och vaknade sen vid femsnåret varje morgon, det var liksom bara att gå upp då och anteckna saker jag behövde komma ihåg, eller plocka med något som skulle förberedas. Och inför fredagen var jag extra spänd, då skulle nämligen våra svenska gäster anlända!!!

 


Frihet att fria

Känn igen press Ladies, bara för att det inte är skottår i år betyder inte det att ni inte kan fria till era blivande än. Jag kräver minst ett bröllop per år! Det skulle vara kul på vintern eller våren eller hösten eller sommaren. Nära eller långt borta. Borgerligt eller kyrkligt. Utomhus eller inomhus. Stort eller litet. Barfota eller coctail eller teaparty eller knytis eller smoking eller dunderfest eller hemmafest eller picnic eller sittning. Allt går an! Bara det är kärleken som firas!

Tärna med bula

I sommar ska Johan och Gunilla gifta sig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och jag och Lollo har fått den stora glädjen att vara tärnor, jag har även fått äran att vara toastmadame. Detta är ganska exakt en månad innan det beräknas komma ut ett barn från min mage (hjälp!)
Således är en sval, elegant och bohemisk sommardröm krossad, jag kommer säkert ha anlänt stadiet där man mest är trött och svullen och stor! Men inte desto mindre finklädd för det! Man kan ju alltid gömma sig lite bakom den strålande bruden när man inte känner för att synas så mycket.
Jag kollar mycket på nätet, plöjer varje vecka olika sidor som t ex Nelly, Bubbleroom, Ellos, Miinto, Zalando, Asos, och gud jag vet inte vad, mycket brittiskt men också en del australienskt av nån anledning, det som Google finner åt mig helt enkelt. Jag kikar även på sidor för fest- och tärnklänningar. Har ni ytterligare sidor att dela med er av får ni gärna göra det!
Obs! Det är inte tjejen på bilden som skrivit brevet.

Bröllopsinspo!

Jag har massvis maed bilder och anteckninar jag sparade inför bröllopet.
Vad sägs om ljusslingor, ljusslingor, ljusslingor!
 
 
Fågelburar
Skyltar

Romance!

Att intaga tronen

I Norge sitter man ned under vigseln, utom på valda delar, exempelvis ringbytet. Först satt jag och Sofie tillsammans, vi höll varandra i handen och mös, skönt att ha varandras stöd. Sen efter själva vigselakten bytte hon och Kent plats så vi, det gifta paret fick sitta tillsammans. Då njöt vi av den vackra sången My framförde, ackompanjerat av Jim. Men det är ett eget inlägg.

Try walking in my shoes

 
 
Som jag letade skor till bröllopet, jag trodde nämligen jag hade funnit ett par långt tidigare som jag skulle beställa. Men så hade de fått så dåligt omdöme på sidan de såldes så jag blev osäker. Och kollade på internet nätterna igenom, det var guld som var i fokus, mest troligen flats, mycket sugen på Kate Spade, möjligtvis de med ananasen. Dubbellike på den! 
En dag gick jag stressat ett varv på Trondheim Torg. Hade nämligen spanat in ett par platta guldsandaler med bling. Men de var inte sköna. Alls. 
Som tålmodig rådgivare via mms hade jag bästa systern. Jag var nämligen också väldigt sugen på ett par skyhöga balansfarliga tyllhistorier från Bianco. Eller ett par snygga men kanske för trendiga mockaballerina i orange med lacktå. 
Plötsligt stod de bara där. På HM och på rea. Ibland är det inte svårare än så. Det gick bra att förlika sig med tanken på HM-skor till bröllopet. Fann samtidigt bh och servetter. Med det är ju två andra historier!
Tärnorna fick själva välja skor, det gick finfint tycker jag!
Klistrade själv på hjärtan under sulorna, men det syntes inte vid mitt knäböj för klänningen låg över. Men vad gör det?!
Originalplanen, från BHLDN. Där finns fina bröllopskläder och skor!

Vi gjorde oss vackrare än vanligt

Tillsammans med mina brudtärnor var det hår och sminkfix.
NI kanske vill veta hur vi såg ut när vi var färdiga? Det ska ni få veta. En annan dag. Resultaten var i alla fall strålande! Aldrig har jag varit så fin i håret, och det fick jag höra hela dagen. Så går det när man har en bästa vän och tärna som är frisör och perfektionist. Det var väldigt lyxigt att vi hade ett mysigt rum med vacker utsikt och sol som sken in, vi drack cava, lyssnade på musik och var inte nervösa. Bara ibland! En av de allra bästa stunderna i mitt liv!!!
Jag rekommenderar alla blivande brudar att ha en lugn förmiddag med dina tärnor, utan hets runt till olika salonger och lunchplatser. 

Nu kan du kyssa bruden


Bröllopssnack

Kommer ni avlida om jag pratar massa bröllop här? Ska jag göra det på bröllopsbloggen istället? Har ju massa att säga, massa bilder att visa. Massa tankar att dela med er. Ska fundera lite på upplägget bara. 
Men jag har i alla fall ett tips, gift er! Det var det roligaste vi gjort i hela våra liv!!!!

Lite bilder från kyrkan

Här är lite blandade bilder jag fått, mest Iphone-kvalitet, så håll ut tills jag kan dela med mig av den riktiga fotografens bilder. Men dessa bilder speglar i alla fall känslorna i kyrkan! Det kommer filmer också, det kommer komma så mycket att ni garanterat hinner tröttna. Men det gör aldrig jag, vi vill uppleva helgen igen och igen!
 
Pappa kom och hämtade mig, då började man bli lite nervös, skönt at han var vid min sida.
 
 
In i kyrkan med pappa, kul, nervigt och fint! Stairway to ehaven spelades på gitarr, tårar föll bland gästerna. 
Brud på rymmen
 
 

Systrar forever!
 
Hela tärngänget och bruden!

Bästa mor och far!

Hela följet samlade på kyrktrappan
Dante var så klart med och festade!

Bildregn från bröllopsfesten!

 
 


Från Teresa kommer dessa glada bilder! Det börjar med när vi anländer till bröllopsfesten, en ful bild på mig i fin outfit, bild på våra fantastiskt goda kanapéer, en hemligt fotad bild där vi läst ett fint kort och jag grät en skvätt, lite presenter, tårtätande, dans, glada människor som firar kärleken och oss, Hallgeirs toseriösa sångframträdande, och demonstration av hur en tärnbukett fungerar utmärkt som corsage, more is more!!!
 
 
 
                                                                                                  
 

Jag är Kents fru!

Bildregn kommer komma som störtskurar i november, men inte än, först ska vi fortsätta leva på helgens lycka!

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Stockholmare som hamnat på den norska landsbygden utanför Trondheim för kärlekens skull.
Vi har tidigare bott i Spanien, på Island och i Stockholm.

Med oss har vi Rocker, en fransk bulldog i sina bästa år och Astor, född 6 september 2013!