De handlar ju såklart om annat också men detär kul att läsa en del om mammor och barn tycker jag. En del alltså. Ganska liten del. För jag är inte intresserad av gulliga bilder, berättelser om utveckling odyl. Det som är intressant är att se hur folk går in i sin mammaroll, hur de förändras, vad de prioriterar, hur de tar föräldrakapet osv.

Något som är väldigt intressant är kommentarsfälten också, jag kan vara tvungen att tvångsläsa kommentarerna för att man vet att något i inlägget har provocerat någon känsliga latteläsare. Och så är det som oftast. Det debatteras om amning, läggning, hur länge man ska vara hemma med barnet, bad man ska ha för barnvagn, om man kan ta med barnet på restaurang, får man dricka vin om man har en bebis hemma, är det okej att bry sig om sitt utseende som nybliven mamma eller är det värsta som finns de mammor som inte gör det?

Ja det är en intressant jury som gömmer sig bakom tangentborden.

Bloggar är ju ett väldigt bra sätt att få information, jag förstår de som lägger ut frågor eller säker tips, och de mest luttrade mammabloggarna vet att det kommer komma en hel del vassa svar som man bara för överse. Men vissa verkar helt lost, undrar man över något frågar man väl en kompis eller familjemedlem eller google innan man ställer paranoida frågor på sin blogg.

Vilken skillnad det är på hur folk tycker att man ska göra. Och framförallt, vilken skillnad det är från land till land.

Jag får intrycket av att det man måste göra för att dug i mammabloggläsarnas kritiska ögon är att man måste ha en dyr barnvagn av senaste årsmodell, man måste göra sin egen barnmat, man ska amma länge men inte perverst länge, man får inte lägga tid på sig själv, tar man med bebisen till frisörsalongen är man typ en mördare, men man får heller inte vara förfallen, det ska vara nya kläder, gamla leksaker, mamman ska ha rejäla vinterskor och fika får man göra hur mycket man vill.

Jag lägger inga värderingar i ovan, jag vet inte vad som är bra eller dåligt. Men om jag hade barn och skrev en mammablogg skulle jag säkert provocera en del. Men det skulle ju vara MIN blogg och MITT barn så även om det är fritt fram att kommentera skulle jag få skriva och göra som jag ville.

Jag tänker att jag skulle vara generös med bilder på mitt barn, för de som inte bor nära skulle få följa med. Jag skulle inte behöva nya saker till mitt barn, faktiskt skulle jag undvika plstleksaker med massa starka gifter i, samma sak med kläder och lakan oc h sånt, gammalt, hemgjort, det är fint, det är vår stil, det är bra för barnet. En bra vagn bör man ju ha och barnmat skulle jag gärna koka själv om jag var ledig. Jag skulle fortsätta ta hand om mig själv, komma ihåg att ge mig lite egentid, Kent skulle ju också vara med i bilden liksom. Klart jag skulle kunna gå till frisören nån gång eller vad det nu skulle va man ville göra. Jag skulle nog inte ha höga klackar mer än vad jag har idag, vilket är sällan, jag skulle nog loda i nån gammal klänning men helst utan kräks på. Jag skulle gärna jobba lite då och då. Och så skulle jag verkligen inte bry mig om ifall folk blev provocerade av vad det nu kunde vara för nåt de störde sig så mycket på. Det som verkar provocera mest är högklackade skor, smink och jobb medan barnet är yttepytte. MEN VEM RÖR DET I RYGGEN? Jag blir provocerad av att folk blir provocerade av vad andra mammor har på sig. Inget barn far illa av det och därmed måste det ju vara ok att klä sig som man vill, eller hur? I många fall kan vi nog beskylla den berömda svenska avundsjukan för negativa kommentarer om en dyr jacka eller snyga smycken i kombi med en barnvagn.

Aja, ni behöver i alla fall inte oroa er för mig, det är lååååång tid kvar innan den här bloggen eventuellt skulle kunna blir ett uns av mammablogg. Och om den nån gång blir det, då är ordet fritt att kommentera mitt föräldraskap.

Mama-bloggare hittar i bl a här.