Nu snöar det igen och det är blank is under. Himla spännande att gå hem i nedförsbacke.

Jag ska meddela vem som vann tävligen! Men ni får veta först imorrn :)

Pussen och Kramen!

Älskar färgerna, motivet och typsnittet på de vackra orden på detta omslag.

Det är soligt och härligt och vårigt i luften fastän det är massa snö och framförallt, is!Jag och Rocker satt här och laddade D-vitamin tills det kom en barnfamilj och började mata änderna som då tog över hela platsen och Rocker blev hetsig.

Dagen idag känns bra, hade en skitdag igår förutom promenad med Moa och Niila, då var det ett par bra timmar! Men annars var den bara, ja, låg.

Idag däremot, då händer det massa bra saker, så det är en härlig onsdag :)

Ikväll får vi middagsbesök så jag borde kanske dammsuga lite för det är mjukisbrallaludd på golvet och smulor på mattan.

Han använde huslånet till att betala sin företagsskatt. Hon har blekta extensions. Jag vet inte vad som är värst.

Den här dåliga sötsliskiga bläfilmen slösade bort 1,5 timme av mitt liv. Jag trodde filmen som baserats på en så populär bok, skulle vara en sorglig och romantisk historia i Paris. Istället är det en larvig och fjantig kärleksfilm somkan klassas in i kategorin: Jag gillar ej.

Emma och Dexter möts samma dag varje år, efter att ha varit väldigt goda vänner tar deras liv olika riktningar och vänskapen glider isär. Han blir en tv-kändis som festar och är olycklig. Hon blir lägger sina romanplaner på hyllan och blir ihop med en kille hon inte är kär i och är därmed olycklig.

Det som är bar med filmen är att den startar 1988 och varje år är de väldigt 90-taliga och sköna i stilen. Bådas ångest porträtteras ganska bra och man känner igen känslan. Det som är dåligt i filmen är de tråkiga skådisarna, jag har aldrig gillat henne och vem är han? Åldrandet i filmen är inte särskilt bra gjort och den är bara way to much romantiskt och jobbig.

En sån film som hade gett en kille spader så att säga.

Älskar såna här idéer, när något blir något helt nytt! Och gärna något gammalt som får nytt användningsområde. Dessa bilder har jag såklart hittat på Design Sponge där inspirationen flödar hos folk och vi får ta del av det.

En fantastisk liten film som överraskade och tog mig med storm. När jag tänker Owen Wilson tänker jag typ lustigkurrekomedi med uppenbart slut. Men han var ju riktigt bra som Californiaförfattare med ambitioner som drömmer om the golden era på 20-talet. Han är i Paris med sin fästmö och hennes snobbiga föräldrar och jobbiga vänner. Men en midnatt hamnar han i sin drömtid. 20-talets Paris. Hemingway, Scott Fitzgerald, Dali (Adrien Brody!) och Picasso och fler bekanta kändisar från då radas upp och han träffar den undersköna Marion Cotillard. Hon är verkligen en fröjd för ögat och örat. Men ingen slår Carla brunis hesa engelska med fransk brytning.

Se den här fina frankofilfilmen med en tjejkompis och njut av Paris daytime, nighttime och raintime.

Överhuvudtaget är familjebilder tagna i fotografstudio en vidrig grej som bara nyreligiösa bör ägna sig åt. Om man ska göra det får man vara lite påhittig, var utomhus, var inte uppklädd till tänderna, barnen ska inte ha matchande kläder, och absolut inte de vuxna!

Låt fotografen komma hem till er, lek på bilden, eller skratta, fiska, baka, spela boll, nånting som är ni! Uppradade leenden mot tom bakgrund är creepy. En värre sak är oljeporträtt av familjen. Men nu är det 2000-talet i Norden så det ska vi väl slippa.

Vi ha fått ytterligare ett par decimeter snö