Hegra festning

Ett annan plats som spelade stor roll under andra världskriget var Hegra festning. Det var den plats som höll stånd längst mot tyskarna.
Hegra festning ligger bara nån kilometer från Storengens familjegård, det var det fortet som höll ut längst mot tyskarna under andra världskriget. Från början byggdes fästningen efter upplösningen av den svensk-norska unionen. Med sin placering nära svenska gränsen och högt uppe på ett berg som ger milsvida utsikt åt alla håll var det en perfekt placering och alla kanoner vändes österut, mot Sverige. Men som bekant kom den aldrig i bruk till det. Den blev färdigställd ocg fylld med utrustning men inte använd. Förrän Andra världskriget dundrade in mot Norge i tyska fartyg som intog kusterna på flera platser. Nästan 300 man bemannade fästningen för hålla stånd mot tyskarna, men enligt tidigare norsk lag fick bara uniformerade män delta i krig och det fanns bara 250 uniformer att tillgå så några mannar blev sända tillbaka! En kvinna fanns med och godtogs inte helt på en gång, men hon var ett envist rivjärn och var deras sjuksköterska under de 26 dagarna som de höll stånd mot tyskarna.

Det föll nästan 100 bomber och granater varje dag och det var i tidig april med fortfarande mycket snö. De hade nio paraffinlampor i fästningen då elen och telefonkablar var något av det första som slogs ut. Tyskarna försökte om och om igen att belägra fästningen till fots men det finns bara en väg upp och den hade norrmännen full kontroll över. Övriga platser är nära 90 graders vinkel rakt ner så det var inga direkta alternativ. Efter ett tag tog maten slut för norrmännen, de skickade då ut skidlöpare på nätterna som åkte till olika gårdar för att hämta mat. De tog sig ut genom en bakväg över en myr, norrmännen var ju på hemmaplan och erfarna skidåkare och naturkännare i jämförelse med tyskarna.

I och med detta ändrades rummen om i fästningen, det rummet som var närmast bakvägen blev kök, där fanns en av tre eldstäder, det ursprungliga köket låg precis vid huvudingången, det blev omgjort till stall. Fästningen är stor och det var inte särskilt många män där för att kunna vakta hela ytan och det var ständigt som en frys där inne då den är insprängd i ett berg. Tunnlar med droppande bergstak, ständigt tio centimeter vatten på golvet, ständiga bombningar ovanför dem, ständigt mörker. Det som började s lå ut dem var tuberkulos och lunginflammationer, mental press och hunger. De sov med kläderna på och vapnen i hand, ett rum var sjukvårdsrummet, där fanns två sängar 80 cm breda som delades av två personer. Vårdade med bristfällig utrustning och i ljuset av en paraffinlampa blev sjuksköterskan största uppgift att lugna männen samt att förse dem med cigaretter. Tillslut kunde de inte stå emot anfallen som även blivit luftburna och de 26 dagarna var över. De blev tillfångatagna av tyskarna och utsända på olika vägarbeten. Dock jobbade ingen av dem särskilt bra och i slutändan blev de fakstiskt hemskickade med tvångsavgivna, och snabbt brutna, löften om att inte få jobba inom det norska militära.

Vid ingången till fästningen fanns en toalett, den ska enligt sägnen, sprängts i luften när en man satt där, men han överlevde. Sammanlagt dog "bara" sex av de 250 man som fanns på fästningen. En dog av skador från en granat, resten av sjukdom.
Vi fick en privat guidad tur med massa information, hon berättade även att det troligen ska bli ett skådespel där nästa sommar och sedan är det filmplaner på gång. Jag hoppas filmatiseringen av de 26 dagarna blir i samma klass som Max Manus som är en av de bästa filmer jag sett.
Händelserna är historia men inte så värst gammal, museet har kläder, vapen, kartor, böcker och massa prylar som användes här, tom stridsvagnar! I cafeterian finns originalstolar. I de kalla tunnlarnas grottväggar sitter minnen på ytan och guiden berättar vad alla de små rummen användes till, var man sov, åt och umgicks, varifrån man hade bäst sikt, varifrån tyskarna kom, var man låg och sköt och hur man sprang genom sicksackgångar om man eve skulle bli skjuten efter.
Ruskigt och samtidigt väldigt intressant.
Det finns många små anekdoter som gör det än mer spännande, som att tyskarna skulle dumpat massa norska vapen i en av de två brunnarna som finns på området, de går så djupt ner att det inte funnits möjlighet att undersöka det. Majoren Hans Reidar Holtermann hade ett bord han satt vid i den mest centrala delen av fästningen så han hade översikt mot sängarna, matplatserna och ingången. Kents farfars bror var med här och det finns massa foton och han är med på flera av dem. De som bemannade fästningen har blivit tilldelade priser och under majorens ledning blir det sett som en otroligt moralisk kamp långt utöver det militära riktlinjerna. För bara några år sedan blev den kvinnliga sjuksköterskan, Anne Margrethe Strømsheims medaljer placerade på fästningens museum. 

Det som sticker upp bakom pappa är ett av de tre kommandotornen med kanoner och luckor som snabbt gick att stänga genom en kedja som var fäst vid dem och en sten i änden av kedjan, släppte man ner den smällde luckan igen. 
Vi gick här och det var nära 25 grader ute, inne i tunnlarna var det kanske 10 grader
Fil:Weserübung.png
Alla de här norska städerna intogs av tyskarna via båt

Kommentera här: