Jag vill hinna med en sista cocospannkaka innan vi åker hem, men tyvärr har tjejerna inte öppnat än. Jag beställer istället en mandelcrêpe vid poolen och en färskpressad apelsinjuice. Jag vill bada mycket mycket för jag vet att det dröjer tills nästa gång.

När vi ändå känner att solen gjort sitt och eftermiddagen går mot kväll går vi alla på besök till massagen. Jag har duschat och tar en milkymassage. Känner mig ironiskt nog bränd så här sista dagen. Men hon smörjer och smörjer och jag som älskar krämer tycker att det är underbart. Sista massagen här. Buhuu.

Efter vi alla är färdigbehandlade går vi ut till en restaurangfylld liten strandsnutt där päronen ätit en kväll tidigare. Det spelar väl egentligen ingen roll vilken vi väljer, alla har i stort sett samma urval på menyn. vi vill bara sitta längs med stranden, alla åtta tillsammans.

På ett av ställena finns ett sådant bod och vi slår oss ner. Vi får en jättegullig servitris som pratar bra engelska och vi beställer massa mat och dryck. Sedan går allt fel.

Maten kommer aldrig, när den första rätten väl anländer får vi ändå väntar 30 minuter på resten, det som kommer ut är fel, jag har beställt en tallrik med tre sorters musslor och grillade tigerräkor. Musslorna är kalla och en hel hög är oöppnade. De tar ut tallriken till köket och micrar på den, jag försöker förklara att det inte går att äta men ingen lyssnar. Vi går och frågar men får inga svar på vad som händer. Vår stackars servitris springer tårögt omkring och vill ställa allt till rätta men får ingen backup nånstans. Till slut ber vi om att få tala med en chef och efter lång väntan kommer en skitsur tjock thaikärring ut och är så otrevlig och vägrar lyssna på vad vi har att säga, vi meddelar till slut att vi bara vill ha notan men inte vill betala fullt pris, och jag vill absolut inte betala för min maträtt som inte ens var ätbar. Hon skriker åt servitrisen att dra av 10% på mat men ej dryck sen försvinner hon. När vi kallar ut henne ytterligare en gång är hon inte intresserad av att lyssna på mig utan säger att om inte jag vill betala för min mat så får mina kompisar göra det. Tillslut rätar notan upp sig i alla fall och vi betalar utan att lämna en enda baht i dricks. Vi tackar den trevliga servitrisen för all hjälp och rekommenderar henne att söka ett annat jobb. Hon säger att hon ska meddela sin riktiga chef vad som hänt. Vi stormar upprört därifrån och tror att allt ska vara över. Då får vi slängt i ryggen ett "goodbye you fucking assholeguests". Man tror inte att det är sant, inte i ett land som Thailand där alla är så vänliga och leende, inte på en restaurang där, vad som än hänt, vi är gästerna. Jag, pappa och Prillan vänder tillbaka och ifrågasätter den här tjejens beteende, hon börjar hota med att ringa turistpolisen och meddelar att hennes pappa äger den här hotellkedjan och vi kan inte göra henne någonting. Hon säger att hon sa så för att vi satt och skrattade och sa fucking hela tiden. Ja ni hör ju själva nivån på det hela.

Tillslut går vi bara därifrån och jag vill meddela er att inte äta på Beach terracehotel i Ao Nang.

Vi kan inte låta det här vara slutet på vår sista kväll här så efter ett par sista inköp, Pernilla hämtar deras beställda tavlor och jag är inte mätt efter mina sammanlagt fyra musslor, går vi till en bra bar. Vi måste få i oss ett par goda drinkar och kalla öl för att räta upp stämningen. Och när vi går hem slinker jag och K in på Burger King, så det blir vår sista måltid i Thailand.

Vi har redan packat allt i vår gamla och vår nya resväska och de är proppfulla. Resekläderna är framlagda och för sista kvällen ställer jag mina plingande flipflops utanför dörren, står på tå för att nå upp i det höga handfatet, justerar ac:n och kryper ned mellan manglade vita lakan.