Kents farmor dog igår, han var därför tvungen att åka till Norge imorse. Självklart är det tråkigt att hon dog men hon var 87 år och sjuk och hon fick somna in med barnen runt sig. Men det blir ändå ledsamt. I Norge har de bisittelse, man sitter med den döda i ett kapellrum, och så begravs de snabbt, inom en vecka. Så därför var han tvungen att åka nu. Det kändes väldigt tungt för oss båda. Egentligen ska vi inte ses förrän i Göteborg 16 juni, men det är lite för länge så vi får se hur vi gör innan dess.
Det är jobbigt att det är samma punkt som berörs inombords, att vi igår satt och pratade om allt som hänt Morten, om hur Kent känt det i helgen när han var på Mortens minneskonsert. Och sen det här, blir liksom lite kaka på kaka.
Det finns inget man kan säga eller göra annat än att ta hand om de runt er som ni älskar och ta till vara på dagarna och livet.
skriven
Tänker på er!