Den här boken vann jag på Mysans fest. Och sen grinade jag flera gånger när jag läste den. Pinsamt att snörvla på Arlanda liksom. Jan och Angelika är ett omaka par, från olika bakgrund och med olika verklighetsuppfattningar. Han är metodisk forskare, hon har ett sjätte sinne. Båda har en dålig barndom gemensamt. Det är inte lätt att leva med någon av dem och när Jans forskning får stora genomslag förändras mycket. Det finns även fina sidohistorier i boken, som den om en ung asiatisk flicka som i mitten av 1900-talet kommer till ett kallt land i norr. Men som är bedårande vackert i juni, som inte har tiggare på gatan, där skola är ett måste, där vård är en självklarhet, där de som inte har ben sitter i stolar som rullar fram, där alla får rösta, även kvinnor. Och i och med detta skapas två spår inom samhället, ett till höger för de som tänker på sig själva, ett till vänster för de mer humana. Intressanta reflektioner!