Min sista skolvecka var lättsam, vi klädde flak och sprayade lakan, vi lämnade in böcker och städade skåp, hade studentskiva och var bakfulla på McDOnalds. vi var i skolan nån enstaka stund nån enstaka dag. Allt var liksom redan färdigt, sommaren var varm, jag åkte i min gröna bubbla.

Jag hade precis varit en vecka i Turkiet. Jag hade precis fyllt 20 år. Jag hade väntat ett helt år extra på den här tiden eftersom jag hade bytt linje och gått ett år längre i gymnasiet.

På morgonen var jag pigg och glad, håret rött och burrigt, orkade inte bry mig om burret, målade grön ögonskugga, tog på massa svarta smycken, satte på mig gul Kookaiklänning med volanger och min mössa som var lite trång. Jag beställde nämligen allas mössor men glömde då bort min egen i all iver och chansade på storleken. Men det gick ju bra ändå. Jag satte på mig pilotglasögon, tog mammas bil till en klasskompis i Solna och hämtade henne, sen åkte vi till Söder och hämtade nästa. Vi lyssnade på Stones, jag kände mig som tjejen de sjunger om i She's like a rainbow. Vi kom till skolan och parkerade bilen, korkade upp skumpan och hade champagnefrukost med jordgubbar på gräset vid vattnet i Gustavsbergs hamn. Vackert, glädjefyllt och jag kunde nästan inte andas ibland för jag var så glad. Vid vårt utspring skulle det också deklareras att vi tre tjejer skulle åka till New York morgonen efteråt. Det var hemligt än så länge för det hade vi fått till genom vår skoltidning på skolan. Det fanns så mycket att vara exalterad över!

Efter vår frukost med skriv i mössorna och pussar hit och dit fotograferades vi med resten i restaurangområdet vid hamnen. Jag har officershållning, och så mössan på det. Men det blev bra!

I skolan väntade den god uppdukad lunch som vi fick serverad av yngre elever (haha) det delades ut priser och vi hade ett band som spelade. Sen var det dags, hjärtat bultade av glädje och nervositet. Vi gick ut och ställde oss på den, för dagen, uppbyggda scenen kantad av ballonger. Framför oss på den stora parkeringen stod ett hav av vänner och familjer, massa roliga foton på skyltar, fina bilar och några hästar. Vår rektor höll tal, vår stora resa avslöjades och jag höl Jonas hårt i handen! Det som var så fint med att ta studenten ett år efter alla andra var att alla mina kompisar kunde komma den långa vägen till min skola och vara med!

Jag sprang ner till min familj, Pernilla grät, men jag var ganska lugn, jag fick massa grejer runt halsen, blommor, gosedjur, champagneflaskor. Överröstes med kramar, lyckönskningar och kärlek!!!

Efter en stund hann man krama laget runt bland de man skulle lämna och sen satte jag, Teresa och Erik oss i en snygg röd cab som pappa lånat. Han körde oss till Nacka där vi mötte upp gänget vid en mack där flaket väntade. Festen kunde börja! Vi drack mängder av bubbel, rökte cigarr och skrek oss hesa i stans hets och trängsel. Folk vinkade och hurrade, bilar tutade och blinkade, det var som en egen festival för vår skull!

I flera timmar cruisade vi runt i glädjeyra med massa vänner och när vi till slut hoppade av, lite i farten, kissade vi snabbt på ett café innan vi väntade på pappa som skulle skjutsa oss hem.

Vi kom hem till en uppdukad trädgård med massa bord och stolar och filtar i gräset. Härliga fina människor väntade där och fler och fler droppade in, massa kompisar, släkt och kompisar till mina föräldrar kom och åt mammas goda buffé och gav mig superfina presenter och firade glatt. MIn familj ahde ordnat allt så fint och generöäst, det hade regnat lite men nu sken solen. Islådan var proppfull när vi kom, ganska tom när vi gick och alla tog med sig en färddryck. Det blev vilt festande och jag gick ständigt omkring med en skumpa flaska i handen. Efter många timmar åkte vi i kompisgänget ner till Fabben och festade lite där innan jag fick akut resfeber och begav mig hemåt. En av de bästa dagarna i mitt liv!

Fick sova på soffan den natten, vaknade tidigt och hann knappt känna baksmällan innan det var dags för att snabbt hämta ut fotona från engångskameran som Teresa så smart hängt om min hals på flaket och sen tagit med sig till jobbet och framkallat åt mig. Jag gladdes över återupplevelsen i de fina bilderna och sen bar det iväg mot Arlanda och ett underbart New York, starten på mitt nya liv, men det är en annan historia :)