Jag vägrar vara rädd när jag går genom stan på nättterna, eller åker tåg eller taxi själv. Jag skulle få mental breakdown av skräck om jag tvingades gå genom en mörkskog på natten däremot. Där ingen hör en skrika och ingen civilisation håller bort, spöken/varulvar/monster/mördare.

Men mest rädd är jag för att livet bara ska passera, och så var man plötsligt 45 och har inte gjort något av det man velat.