Ibland fylls man bara av obeskrivbara känslor. När det snöar på morgonen och solen skiner på dagen, och det inte känns bättre trots det. Kroppen och det inre vill åt alla håll eller inget håll alls. Jag vill allt och samtidigt vill jag ingenting. Orkeslös och rastlös. En form av melankoli som jag inte vill låta ta för stort utrymme.

Melissa kan sätta ord när man själv misslyckas.

Trots allt är det ändå fredag, och inte måndag. Bara en sån sak gör det ju ändå lite bättre!