Moloken i moll
Kan inte annat än hålla med My så mycket om detta med att låtar ibland sätter sitt avtryck in i benmärgen, gärna när allt känns lite vemodigt, men också ofta när livet är på topp och musiken hjälper till att uttrycka allt det där bubblande man har inom sig.
Den på så många sätt fantastiska Londonresan blir för alltid soundtrackad med Wolf av First aid kit. Den spelades i en affär, jag hade aldrig hört den förut, och allt bara föll på plats för mig, där och då, när tiden, platsen, människorna, omgivningen och så musiken kändes så rätt. Och långa flygresor hem från paradis gör ju inte så mycket positivt med en, och då kan magiska låtar komma in och få tårarna till ytan och samtidigt omfamna en med sin moll.
skriven
Total kroppsrysning.