På tisdagen lämnade vi stan med fullpackad bil, jag vet inte för vilken gång i ordningen vi hade packat den full av bröllopsprylar och kört iväg, men nu var det final, och jag gick med näsan i blocket och bockade av, ingenting fick glömmas! Vid det här laget var jag ett kontrollfreak/nervvrak med ont i hela kroppen och flimmer på ena ögat.

På onsdagen urartade mina stressproblem och jag bestämde mig för att nu var det nog, varför skulle vi börja stressa nu, vi hade ju gott om tid till att göra allt planerat. Jag sa till Kent att nu blir det inga fler sista minutengrejer, eller tankar om hur vi kanske skulle gjort något. Nu blir det vad det blir, och det kommer bli perfekt! (Detta efter jag råkade ska en eld i svärfars kök...)

Vi åkte till Åre och handlade och mötte Pernilla, Niklas och Dante, våra första bröllopsgäster! Trötta som vi var allihop åkte vi till Bakken för riktig avslappning och Dante sov så sött sin första natt i den lantliga fjälluften.

På torsdagen började det jag längtat efter så mycket! Vi fick nycklarna till lokalen! Men först var det dags för genomgång i kyrkan. Bestman Frank var på plats, och likaså musikern Jim samt Pernilla, Niklas och Dante. Prästen gick igenom hur vigseln går till och det kändes spännande, avslappnat och lite overkligt. Vi provspelade och provgick altargången.

Sen kom jag till Gudås festlokal helt själv, gick in i den ganska trista lokalen och tänkte att om några timmar är det fullt förändrat här inne. Jag satte mig ner i lugnet och ensamheten med en kaffe och började skriva namnen på stenarna vi samlat för att ha som bordsplaceringskort.

Niklas skär svamp, Pernilla oc Marna diskuterar dekorationer

Folk började släntra in, Kent och Frank, Niklas och Pernilla, Eli och Ashley, Petter och Andrea, Marna, och fler kom under dagen för att se om vi behövde hjälp. Och det behövdes faktiskt så mycket hjälp, det hade jag aldrig trott. Stolar och bord skulle sättas ut, dukar läggas på, löpare sträckas, tallrikar, bestick och glas putsas och ställas på raka rader, servetter veks, gardiner byttes, oljelampor fick veke och olja, pynt sorterades och sattes ut enligt min vision, alltså ganska ostrukturerat och lite sån på känn. Var sak fick hitta sin plats på borden, i fönstrena, i entrén, på presentborden, på scenen samt utomhus. Det var drivved, stenar och rostiga saker vi samlat ihop, små buddhor, pumpor och fiskeredskap, handskrivna menykort på små ställningar, blockljus med dekorationer runtom, oljelampor och glasvaser med blåbärsris och gula blommor.

 

Partytältet sattes upp, stenar lades ut vid tallrikarna, ett stort fint slitet bord fick bli lite pyntbord i ett hörn. Kartonger packades ur, påsar tömdes, skräp slängdes. Och under tiden förbereddes maten inne på köket, Niklas körde på för fullt vid pannorna och Kent och Frank hade åkt iväg för att handla de sista grejena. Det tog en väldig tid och vi började alla bli trötta och hungriga. Då fick vi pizzaleverans! Och efter det nya krafter.

Från början

 

 

 

 

Efter förvandlingen

 

När den sista finishen var lagd vid dekorationerna samt maten var maten inte ännu färdig, och vi hade dekorerat i åtta timmar! Som sagt, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det kunde ta sådan tid! Så tack till alla som hjälpte till!

Frank är ju kock och hade enligt sin uppgift full koll på matbestyren, jag hade noll koll, men det gjorde inget, han fortsatte hemma för att få färdigt alla förberedelser och vi åkte till Bakken och slocknade.

Jag led av smärre sovproblem dessa dagar innan, trots trötthet hade jag svårt att somna och vaknade sen vid femsnåret varje morgon, det var liksom bara att gå upp då och anteckna saker jag behövde komma ihåg, eller plocka med något som skulle förberedas. Och inför fredagen var jag extra spänd, då skulle nämligen våra svenska gäster anlända!!!