Vad är det som går och går...

Jag har knappt kommit till dörren denna vecka. Varit helt utslagen efter helgens arbetspass. Fruktansvärd trötthet och smärta. Det blev en sen lördagsnatt och på söndagen badade vi i varm bassäng vilket var skönt där och då men kroppen blir ju mör efter det också. Har inte lyft ett finger på hela veckan. Eller jo i tisdags åt vi middag hos en kompis till Astor och sen gick vi på bio med barnen. Såg Coco vilket var en väldigt bra film!  Mexikansk härliga miljöer, färger och musik. Och en rolig hund som hette Dante vilket Astor tyckte va sååå kul! 
Igår var vi på skidtävling här på Thune. Lagom jobbigt med risig mage och trötthet men det lossnade lite när vi tog sparken upp och jag fick ta del av hans förväntningar. Det hade snöat och sparken gled magiskt ljudlöst och mjukt genom snön. 
Det kryllade av barn i spåren och efteråt fick Astor själv köpa våffla. Bra att öva sig vid sådana tillfällen. En fin kväll. 




Imorse mådde jag äntligen lite bättre! Så. då har jag gått och gått. Efter lämning hämtade jag lite poäng en bit bort från dagis. Solen gick upp och det var så fint!



Körde sen till Kopperå och gick till en poängpost och mötte upp Kent där. Vi körde till nästa ställe, hämtade poäng och jag skulle gå till ett ställe där man kan hämta en gång i veckan, när vi kom fram visade det sig vara två timmar kvar till min incheckning. Suck. 
Åkte hem och bakade cookies till körens kakbazaar. Sen var jag helt slut igen. Somnade en stund. 

När jag hämtat Astor tänkte jag att vi kunde ta skidorna och hämta de där poängen jag inte kunde slå ifrån mig. Det var ett ganska surigt och trött sällskap jag fick med mig. Han tyckte sig vara helt färdig efter cirka 300 meter. Men med alla möjliga medel lyckades jag få med mig den lilla snigelköraren som tog myrsteg hela vägen. Vilket gjorde att det gav hann bli både skymning och mörker. Inte så kul i skogen. Men vi klarade det! 
Hemma gjorde vi tomatsoppa (på pulver haha) men det gick ner. Och efter dusch och bad fick Astor lägga sig i vår säng och då kan jag lova att kinderna var röda och det gick fort att slockna. 
Jag har nu bakat fem äppelpajer. Ibland undrar man. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: