Som en berg och dalbana

Vaknade verkligen på fel sida imorse. Trött som en som är gravid i 40:e veckan helt enkelt. Astor gick typ inte att väcka, och så brukar det inte vara. Han var jättetrött och sa att han hade ont i magen. Då fick han krypa ned hos mig. Kent var ute och skottade fram soptunnorna för tömning. Det har snöat massa massa. Och fastän han har plogat varje dag så var vi helt inbäddade. 
Hans första kund bokade om, så efter skottning kom Kent också och kröp ned hos oss. Men jag hade bara ont och hittade inget skönt sätt att ligga på trots myskillarna och renbäddad säng. Blev sur och satte mig i soffan. Eldade en brasa och bara kände mig sur. Var sur när jag la mig igår oxå. Sur på väntan, otåligheten och smärtan. 
Igår var vi på Stjørdal halva dagen, jag hade tid hos en hudläkare, vi va på loppis, köpte en spark, åt lunch och när jag kom hem dammsög jag och ordnade med tvätt när Kent åkte och jobbade. Vår sena middag blev mina goda sillkompisar.
Men på kvällen blev jag bara mer och mer rastlös och sur. 
Städade lite i hallen. Vandrade runt inne och surade.





Så efter morgongröt masserade Kent mig ned i varv en aning, bullade upp kuddar till mig i soffan och jag slocknade. 
Han satte Astor framför sitt Playstation på rummet och själv gick han ut och snöröjde i solen. Jag sov som en gris. 
Och vaknade som en ny människa. Astor, så snäll och lugn låg uppkrupen i sin säng med gosedjur och kuddar och såg på film. Men så klädde vi på oss, han gick ut och skottade lite och jag gick inne och stånkade lite. 

Så följde vi med Kent till stan, släppte av honom på jobbet, tog en milkshake på Biltema haha och handlade lite. Åkte sen till Jørgen och Carina och barnen och åt tacos och lekte till klockan nio. Precis vad jag behövde! 

Nu har det snöat mycket och det har blivit femton minus så jag är inte lika svettig längre, det är ljust och fint ute och solen är verkligen tillbaka! 

Som en dag kan vända!!!








Kommentera här: